Välkommen till Min Pappa

Jag försöker allt jag kan, men vet inte vad jag skall göra snart

av Robert B

Nu har det snart gått 9 månader sen jag träffade min dotter och pratade med henne senast.
Min dotter är nu 14 år. Jag och hennes mor separerade när dottern var ca1,5 år. Den första tiden efter separationen hade vi varannan vecka. De sista 8-9 åren har dottern varit hos mig varannan helg. Samt ca 3-4 veckor varje sommar. Jag har alltid sett till att hon haft ett eget rum hos mig. Vår relation till i dec förra året har varit väldigt bra, jag och modern har inte heller haft några bekymmer. Hemma hos modern har dottern 3 små syskon. Modern har sen ca 10 år en ny som hon lever tillsammans med. Han tycker jag är en bra kille på alla sätt. Jag lever tillsammans med en ny kvinna sen 2,5 år. Hon har en dotter sedan tidigare och jag har en son som är 5 år som jag fick tillsammans med en kvinna som jag levde tillsammans med mellan dotterns mor och min fru. Det var lite bakgrund.

Allt startade runt jul i fjol, då vi pratade om var dotter skulle skulle fira jul/nyår. Jag frågade många gånger och till slut så bokade jag och min fru upp oss på en fest och jag pratade med dottern att hon fick fira nyår hemma hos sin mor. Detta skedde ett par dagar innan jul, det slutade med att dottern avslutade all kontakt med mig from då. Jag tänkte väl att om jag låter henne vara en stund så ..[fortsätt läs]

Samtalsledaren slog sin stol i golvet för att jag inte accepterade orättvist förslag

av Tomilee

jag vill bara berätta om en sak som jag tycker visar hur snett man på soc förv i Lund ser på pappors rätt.

Jag har brottats med dem under flera år av min sons tidiga barndom. Det var på den tiden mamman själv kunde lägga beslag på vårdnaden om man inte levde samman eller var gifta. När vi senare hade samarbetssamtal med två socionomer närvarande trodde jag i min enfald att detta faktum att en av dem var man skulle vara för att det inte bara skulle finnas kvinnliga perspektiv på det hela. Så fel man kan ha!

Vid ett tillfälle (efter att vi hade haft en lång och svår diskussion med stort avstånd mellan åsikterna) fick mamman först lägga fram sitt förslag hur hon ville att samarbetet fortsättningsvis skulle se ut. Efter detta frågade den manliga socionomen om jag kunde acceptera detta och eftersom det fanns flera punkter i förslaget som jag tyckte var djupt orättvisa så svarade jag nej.

Då for den manliga socionomen upp och tog sin stol och slog den i golvet i vredesmod!!! Och jag bara satt där helt förbluffad…

Senare när vi avslutat samtalsserien fick jag en enkät för att fylla i och utvärdera samtalen. Jag skrev om den manliga socionomens utbrott, vilket jag tycker var inte bara fullständigt oprofessionellt, utan också vittnad om instabilitet och oförmåga att se det manliga perspektivet.

Aldrig att jag fick en ursäkt eller förklaring! Jag har sedan sett att denne man utan några problem fortsätter sitt arbete med samarbetssamtal. Om man accepterar ..[fortsätt läs]

En hel familj blir lidande för att mamman inte vill låta pojken träffa oss

av Farmor Jane

Jag är farmor och min son har gemensam vårdnad. De första 3 åren skötte mamman honom mest men pappan och vår familj hade honom mycket under den tiden. Då han var 3 år hade de sin son varannan vecka. Detta pågick till en dag i februari 2009. Då kom ett sms från mamman ” att nu tar jag hand om honom på heltid”. Mamman har under åren varit minst sagt otrevlig varför pappan nu tyckte att det måste bli ordning en gång för alla. Advokaten på socialtjänsten har fått mycket på fötterna och det skulle gå till domstol. INGET har hänt än. Trots påstötningar. Mamman gör allt för att förpesta tillvaron. ex Förbjuder pappan och vår familj att träffa honom i skolan då det är den enda möjligheten. 5 ggr har han fått träffa sin pappa. Av vilken anledning tar detta sån TID. Det kommer väl att heta att NU har han ju varit så länge med mamman etc etc etc. Jag är farmor som är väldigt upprörd hur långsamt detta går. Vår lille kille blir 8 år i höst.

Han saknar sin pappa otroligt. Pappan lider och hela vår familj saknar honom oerhört

Jag är farmor och min son har gemensam vårdnad. De första 3 åren skötte mamman honom mest men pappan och vår familj hade honom mycket under den tiden. Då han var 3 år hade de sin son varannan vecka. Detta pågick till en dag i februari 2009. Då kom ett sms från mamman " att nu ..[fortsätt läs]

Polisen och socialen samarbetade för att bryta mot lagstiftningen och ta min dotter ifrån mig

av Christian

skriver detta pga att min fd sambo hotar att söka ensam vårdnad.hon har redan försökt svart måla mig genom att polis anmäla mig för olaga hot mm,allt började en kväll i våras då min fd sambo kom hem från sitt jobb och va förbannad över nåt som hänt på hennes jobb.

jag drog mig undan till toaletten där jag stod och rakade mig då hörde jag hur hon började skälla ut min snart 9 åriga son som jag har ihop med en annan kvinna.hon visste att jag skulle reagera på det och när jag kom ut för att försvara han, blev hon galen och packade en väska kläder och sa att det va slut och att hon skulle dra.visst sa jag, men du tar inte med vår dotter som vi har gemensam vårdnad om som då va ca 1,4år men det skulle hon till varje pris,vilket jag inte gick med på.

fd sambon blev då ännu mer galen och hotade med att fick hon inte ta med våran dotter så skulle hon gå över lik för att fixa det,vilket jag inte tog på nåt större allvar,vår dotter va med mig.

ca 1 vecka sen knacka det på dörren det va polisen och 2 sos tanter som sa att jag skulle ner på förhör på polis stationen,polisen tog med mig och sos plockade av mig min dotter,efter ett förhör på ca 45min så blir jag släppt och frågar då polisen var min dotter är, och fick då veta att hon va med sin ..[fortsätt läs]

Det var likadant då, rätten lyssnade inte på mig

av Stefan Malmgren

Har en avlägsen skilsmässa från -97. Läget var likadant då.

Under skilsmässoförhandlingarna hotade min fd hustru med att ta min dotter helt och hållet från mig om jag inte ställde upp på hennes villkor. Jag tillfrågade min advokat om det verkligen kunde vara på det viset. Han bekräftade att så var tyvärr fallet! Helt otroligt! Jag trodde inte mina öron.

Efter skilsmässan ansökte fd hustru tillsammans med då gemensam 12-årig dotter om ensam vårdnad för dottern. Sociala myndigheter hade inte för avsikt att ens höra mig i målet då ansågs vara helt betydelselöst. Då jag stod på mig om ett samtal hade jag en tydlig känsla av att mina uttalande inte hade någon betydelse, vilket de sociala medarbetarna (kvinnor!) så småningom erkände. Rätten tog heller ingen notis om mina uttalande.

Nu har det rättat till sig någotsånär och jag har en hyfsat bra kontakt med min dotter men en stor del av min dotters tonårsperioden är till spillo. Man kan undra vilka spår det satt i henne?!

Jag har kontaktperson trots jag inte är brottsling eller har gjort något fel…

av Sander

Efter 4 års hårt arbete börjar det entligen närma sig ett slut, med lite tur. Jag har en dotter på snart 5 år, jag och mamman sepererade när hon bara var några månader gammal. Mamman hade flyttat ner från Hedemora till Halmstad, när hon väl blev gravid krävde hon att vi skylle flytta tillbaka. om jag inte gjorde detta sade hon att jag valde att inte vara far till mitt barn. jag flyttade med upp, min dotter föddes, sedan började helvetet. Vi delade på oss ganska snart efter att våran dotter hade fötts och jag flyttade  tillbaka till Halmstad. Efter några månader kontaktade jag Familjerätten i Hedemora följande sades.

Jag sade mitt namn och var ärendet gälde.
Till svar fick jag: ja dej har man ju hört talas om vad tror du vi kan hjälpa dig med? du har inga rättigheter du har bara skyldigheter, vad var det du ville.

Vi träffade senare familjerätten, många beslut togs, men när det väll var dags vägrade mammam att genomföra dom. Här är ett exempel: jag skrev över nästan alla mina föräldrardagar till henne för att hon skulle kunna gå hemma med henne tills dottern var ett år och kom in på dagis, hon skulle åka ner till halmstad med min dotter till julheljen.

Några dagar innan hon skulle åka säger hon att hon inte kommer ner för hon har inte tid. Och ingen bryr sig för det visar sig ..[fortsätt läs]

Socialförvaltningens hyra var viktigare än mitt barn

av Ralph Bokelund

Jag blev av med vårdnaden av min tös då hon va ca ett år, pga. Falska beskyllningar av mamman o hennes advokat,,,.alkoholist,knarkare,bodde med 3 damer,hade aldrig arbetat,mm,mm. När de inte räckte så blev det grövre saker, tex. Att jag hade sex med mina äldre barn mm,,,,allt bara rena lögner.

då mamman trakaserade o hotade mina äldre barn,,o min fam. Så jag gav jag upp.

men ca. 4 år senare (2009 -6, maj ) blev mamman placerad i ett lvu med min dotter som jag då inte sett på 3år o 8 månader. Jag fick träffa henne på fam hemmet, allt gick bra o efter 3-4 månaders kamp fick jag ensam vårdnad .

min tös har nu bott hos mig sedan 2009-16,okt. Mamman träffar henne 2 tim i veckan i klippan,med kontaktperson.jag bor i klippans kommun o mamman i kristianstad.

jag har fått remis till bup sedan ett halvår då jag vill ha hjälp med min dotters rädsla pga vad mamman gjort.

det var i perstorps kommun som jag blev av med vårdnaden, mamman bodde i osby när hon blev objekt för lvu.

osby socialen o fam. Rätten agerade mycke snabbt o rättvist.

i perstorp va det en katastrof, det visade sig senare att soc. Chefen (mai-britt strålfors) hyrde lokaler av mammans advokat (lena rasmusson) o hade alltså större ekonomiska intresse tillsammans (517000.- va hyres kontraktet på)

En docka var min dotters ersättning för mig när hon inte fick träffa mig för mamma

av Ulf Kölbro

har kämpat i fyra år för rätten till att vara pappa. Kostat mig snart 400.000 kronor i advokatkostnader… Mitt barn har saknat mig otroligt mycket. Hon berättar nu hur hon, fyra år gammal, kommit igenom den svåra tiden genom att använda en docka som surrogat under pappas frånvaro…

Jag frågar, vad tusan gör vi mot våra barn?

Jag klarade inte av att vara gift med en person som fått diagnosen bipolär. Får inte arbeta med barn mer…

av Henrik 

För snart två år sen blev jag anklagad av min ex fru för övergrepp på vår gemensamma son. det var i samband med att förskolan gjort en anmälan att L inte mådde bra kastade sten mm påp dagis. när vi kallades till möte kom det upp att X var orolig att jag hade förgripit mig på min son. hur hanterar man detta?

jag har i många år jobbat som behandlare på barnpsyks akut och psykos enhet i lund. och trodde mig vara en stark person. men denna kränkning var något jag absolut inte kunde hantera. och vad kan man göra som man? jo vara en god medborgare och föreslå en utredning. som sedemera gjordes. och man kom fram till att inget övergrepp hade begåtts.

utredningen sade däremot att det var av vikt att vår son hade god tillgång till båda sina föräldrar. med detta på handen  ville jag ha ett reglerat umgänge. då min ex fru tog min son och flyttade 60 mil och aldrig någonsin ville låta mig träffa min son. det är nu tre jular som jag inte fått träffa min son alls. hon svarade med att låta en advokat skicka ett brev att mitt ex inte tänkte låta mig träffa min son på obestämd tid. och stämde mig på vårdnaden. i rätten ska det ju medlas och enligtr mig aldrig till mannens fördel, jag tvingades köra 140 mil en gång i månaden för umgänge 6 timmar på lördagen och samma på söndagen. i en stad jag inte känner ..[fortsätt läs]

Jag kämpade i sju år innan soc insåg att mamman var olämplig!

av Patrik Svensson

Jag är en ensamstående pappa till 2 underbara barn, en son och en dotter. Barnen är 9 och 5 år gamla.

Jag har inte varit ensamstående pappa hela tiden, i skrivande stund ca 2 1/2 år.
Innan dess kämpade jag för min rätt att träffa mina barn.
Barnens mamma begärde t.o.m faderskapstest när min son föddes (av någon anledning).. jag bad om det när min dotter föddes.
Det gick bara när deras mamma var på gott humör, vilket inte var ofta.

Jag startade ganska tidigt en process mot barnens mamma för min rätt att först få umgänge med min son och senare även med min dotter. Jag fick dra en lögn för barnens mamma bara för att få vara med vid min sons födelse, min dotters fick jag inte vara med på.

Av en händelse fick jag reda på när min son skulle döpas, jag gick dit tillsammans med min sons farmor o två fastrar, de blev utkörda från kyrkan av barnens mamma. Jag ensam fick stanna kvar bland all hennes släkt och vänner, lyssna på deras skit.

Min dotters dop fick jag inte vara med på.

Jag hade kontakt med soc i Ystad och de gav mig rätt att få träffa mina barn.
De försökte förmå mamman förstå hur viktigt det är för barn att ha kontakt med båda sina föräldrar. Men utan framgång.

Jag stämde henne inför både tingsrätt, länsrätt och även hovrätt.
De gav mig ALLA rätt att få umgänge med mina barn, de gav henne t.o.m vite på flera tusen ..[fortsätt läs]

Mamman var psykiskt sjuk fick all tid, men jag som var normal fick nästan inget.

av Amir M.

Vill bara säga att min vårdnadstvist ägde rum i Lunds tingsrätt och att där talar domaren om för en att livet är ”orättvist”!
Jag stämde mitt X för att hon ville att umgänget med vår gemensama son skulle se ut som hon ville dvs varannan helg ca 2 tim.
När vi satt i förhandlingen så nämnde jag att om X:et träffar en ny kille så kommer den främmande mäniska att ha mer umgänge med min son än vad jag får som biologisk pappa!
Svaret från domaren blev:”Jaa du, livet är orättvist”!
Själv blev jag chockad av svaret och svarade tillbaks:”Ja det vet jag,men jag trodde att vi faktiskt skulle hålla på med rättvisan här inne o att det var därför jag kom hit”!

Det blev tyst en liten stund o sen var det dags igen för ny chock…

Då hade ”hon” domaren bestämt hur umgänget ska se ut typ 6 nätter sammanlagt i månaden skulle jag få lov att ha grabben.
När jag frågade hur länge det ska vara så här blev svaret: ”för alltid o så fniss ett par ggr” och efter det ”jag skojar bara med dig”!

Där sitter jag på ett känsloladdat möte om framtiden med min son och du ”bara skojar” sa jag till henne! Det var kanske dumt sa hon!

O då undrar jag nu är det bara jag som har blivit kränkt o illa behandlad på en förhandling eller är det fler!

Trots att jag är en skötsam på alla sätt o stabil på alla sätt så ..[fortsätt läs]

Soc trodde bara på mamman – Calle lyssnade man inte till, han var ju livsfarlig

Av Madeleine Björk

2002
Nu skall jag försöka göra en lång historia kort, och tro mig, jag gör verkligen vad jag kan för att korta ner det även om det säkert kommer att bli långt.

Min sambo har en son tillsammans med en människa som jag har kommit att avsky, inte för att hon är mamman till hans äldsta son dvs det är inte ett svartsjukedrama.
Nej det handlar om att denna människa helt skoningslöst använder sig av deras son i sin hatkampanj mot min sambo.

Mamman till Calles äldsta son heter Carina.
Hans son med Carina heter Måns och är nu 8.5år.
Min sambo heter Calle, jag väljer att inte byta ut hans namn.
Det är Calle, mitt eget namn och myndighetspersoners namn som inte är ändrade.
Alla andra heter något annat.

När de träffades i början av år 2002 flyttade hon snabbt in till Calle, hon lade snabbt ner sin lilla rörelse och flyttade över 40 mil.

När de hade varit tillsammans i tre månader blev hon gravid (kondomerna gick sönder hela tiden, av någon lustig anledning så var nästan alla deras kondomer måndagsproduktion). Efteråt har vi förstått att hon stack hål på kondomerna för att de skulle gå sönder.
Det är ett antagande då man måste vara synnerligen klumpig om detta sker om och om igen och det har jag frågat Calle rent ut.

Calle kände av lite panik för han hade redan inom sig en känsla av att de två inte var ämnade för varandra, men då hon var gravid så ..[fortsätt läs]

Min pappa lärde mig vad som är viktigt i livet – jag släpper aldrig mina barn!

av Andreas Söderkvist

Jag hittade den här sidan i samband med att jag själv blev pappa till två små underbara varelser.

Anledningen till att jag skriver det här är för att hjälpa till att förstå vilka enorma konsekvenser ett konstant nedvärderande av faderskapet har för de barn som är inblandade, min högsta önskan är att väcka till lite eftertanke hos de människor som dagligen avgör i dessa frågor.

Jag blev pappa den 22 november 2007, min lille Gustaf kom till världen och det var egentligen bara ett under att han klarade sin första tid, han hade sju minuter av andningsuppehåll och smittades av en e-coli infektion som han behandlades akut för, samma infektion tog ett par barns liv på huddinge sjukus under den vintern.

Det var väldigt självklart för mig att vilja ta hand om mitt barn och när hans syster kom till världen  februari 2009 bestämde min fru och jag att hon skulle gå och arbeta och att jag skulle fortsätta vara föräldraledig då jag varit föräldraledig sedan Gustaf var 9 månader.

Jag har en pappa som heter Sten, i förrgår fyllde han 80 år.

Min pappa var lite av 60 talets playboy, han var snygg, smart, vältränad och för att toppa det, fältflygare, 60 talets benämning på stridspilot. Han var ingen man som behövde sitta och vänta för de bra sakerna i livet skulle dimpa ner i hans knä och troligtvis var han ganska omedveten om vilket ansvar men har som förälder.
Det tog honom ungefär 40 år att träffa en kvinna som han ..[fortsätt läs]

Inte utan min son…

av John

När jag tog ut skilsmässa så visste jag att det skulle bli en fruktansvärd tuff och jobbig match att gå men det blev betydligt värre än så… Jag trodde inte i min vildaste fantasi att mitt beslut skulle få så enorma proportioner som det fick, alla var inblandade… Den enorma smutskastningskampanjen som jag fick emotta från X:t och hela hennes familj (Far, Mor, hennes syskon) var inriktad på att enbart kasta skit över mig men även mina föräldrar fick sitt och även mina syskon. Vad dem sa och gjorde tänker jag inte gå in på, det kan ni nog säkert gissa er till.

Mitt i allt detta stod min äldste son och fick höra alla dem hemska saker som sades. Givetvis så resulterade detta ganska omgående till att han tog avstånd ifrån mig…

Jag försökte då få hjälp via Soc, familjerätten men där fick jag ingen hjälp. Kort härefter lyckades jag få in pojken på Bup för att försöka få igång ett fungerande umgänge mellan oss. Efter att vi hade gått där en gång i vecka under flera års tid så upphörde det nu plötsligt. Nu var allt avklippt …

Jag kunde inte ensam bestämma att han skulle dit utan båda föräldrarna ska vara överens om detta. Därefter kom den fruktansvärda ångesten som ett brev på posten och hade jag inte nu haft min familj, mina vänner och min nya livskamrat som stöttade mig så hade jag nog aldrig kunnat skriva det ni läser just nu.

Givetvis så hade jag kontakt med Advokat ..[fortsätt läs]

Lund anser inte att min son, som rymt till mig, skall få gå i skolan

av Pär Henriksson

Jag har ej fått träffa min dotter på snart ett år och min son har rymt till mig men har under det halvår han vistats hos mig vägrats skolgång av lokala myndigheter med hänvisning till ”hemkommunen/mamman”.. Allt runtomkring denna vårdnadstvist är oerhört komplicerat vad gäller mamman och mammans familj (morfadern och mormodern). Vilka som av normala och goda kvaliteter hos mig – i egenskap mycket engagerad och omtänksam man – finner socialen trots det sätt att ifrågasätta mitt bidrag till barnens välmående. I det närmaste tas jag för ”självgod” av socialen om jag ”vågar” utmana mammans ”givna roll som omsorgsgivare”.. (..mamman, får av socialen å sin sida generös stöttning för att ”bortförklara” grava omständigheter inom hennes/morföräldrarnas agerande kring våra gemensamma barn) För ca ett år sen rymde min son till mig för att han ville bo hos mig.

Jag stod då (2009) sedan några månader mitt i början av en vårdnadstvist – den drev ”naturligtvis” av mamman. Soc hade inledningsvis ”bara” tagit boendet för barnen ifrån mig – senare kunde soc ”skadeglatt” (!?) ta ifrån mig även vårdnaden (interimistiskt) med hänvisningar från ett mycket tunt underlag. Mamman har enligt min son, efter att han rymde till mig, skrämt min dotter med att ”Pappa har rövat bort din bror. Du kan aldrig mer lita på honom och ifall han kommer gör det med dig också” Sen dess har mamman vägrat lämna ut min dotter för hennes umgänge (interimistiska) med mig.

”Man” fick min dotter att säga i enrum hos socialen ”att ..[fortsätt läs]

Försvarade min dotter från sambon – får inte träffa mina söner mera

av Pärra Andersson

Jag vill beskriva detta kort. Det har gått över ett år och jag har haft mycket tid att tänka igenom vad som skett. Det har, för mig, varit den jobbigaste perioden i mitt liv.

Det handlar om mig, mitt X, våra två gemensamma barn och min dotter från ett tidigare förhållande.

I oktober 2008 tog jag och min sambo banklån och köpte en fin lägenhet i Slottstaden i Malmö. Alltså grannar med Zlatan och ett stenkast från havet. Det är ett lugnt och tryggt område där bla Sveriges bästa förskolor och skolor finns. För mig var detta ett stort steg och en klassresa som jag genom tre jobb kämpat för att nå fram till.

Ett par veckor senare, en söndagsmorgon, hamnade min sambo i en dispyt med min 10-åriga dotter, som hon aldrig riktigt accepterat som en i familjen. Det blev brutalt och otäckt och slutade med att de båda låg på golvet och jag fick bryta in och sära dem. Jag blev, vilket sällan sker, enomt arg eftersom jag hatar både våldsamma ord och speciellt våld i fysisk form, så jag skällde rejält på min sambo. Och självklart försvarde min 10-åring.

2 dagar senare tog hon mina två söner och flyttade till Sthlm. Hon kunde inte acceptera att jag tog min dotters parti.

När hon åkte sa hon att hon skulle vara borta en vecka och vila, men ringde ett par dagar senare och sa att hon skulle stanna i Sthlm och att det var slut. (Ett par månader senare så berättade ..[fortsätt läs]

Mamman kastade ut barnen i snön – jag fick inte träffa barnen på 10 år.

av Per Holfve

Jag fick strida i 10år för att få träffa mina barn.
Först via advokat och tingsrätt, efter som socialförvaltningen hade strulat med förundersökningen, så tog tingsrätten inte med den. Sedan fortsatte det med att jag fick polis anmäla min förra sambo. För barnmisshandel med läderremmar och barnen vart utkastade i snön utan ytterkläder. Polisen var hem dit tre gånger. Dotter vart omhändertagen på jour fosterhem. När jag gick till Länsrätten började det lugna ner sig. Hade jag inte träffat min fru som har hkälp mig genom detta. så hade jag inte fått dom barn jag har idag. efter som jag själv inte har haft någon riktig pappa, så vet man inte hur man ska göra.

Jag dricker öl till tipsextra eller nåt glas vin om det är en fin middag – mina barn blev fosterhemsplacerade

av Ulf Holmberg

Jag sökte vårdnaden om mina barn 2 o 3 år gamla, vid skilsmässan. Men hennes socialtant (Ritva) ville annorlunda. Ritva bjöd in mig till sitt kontor för en pratstund och frågade inledningsvis om jag rökte, jodå jag röker svarade jag, det är skadligt för barnen om du röker, okej svarade jag och vred sönder mitt paket och slutade röka på socialkontoret i Skogås och har inte rökt sen dess, sen frågade hon mina alkoholvanor. Jag svarade att jag dricker väl nån öl till tipsextra eller nåt glas vin om det är en fin middag eller nån grogg eller 2 o det är fest, vet du att du är på väg att bli alkoholist sa hon då och jag blev så förbannad att jag gick därifrån med orden, hur mycket dricker du själv, men hon svarade inte. Jag fick inte vårdnaden om mina barn utan hon fosterhemsplacerade barnen istället. Jag vill påpeka att jag har aldrig varit i klammer med rättvisan, alltid jobbat och använder inga droger och har aldrig ökat alkohol-konsumtionen än det jag sagt tidigare. Jag fortsatte dock att strida för att få mina barn och jag träffade en man på BRIS som blev min advokat, han drev målet mot socialkontoret och efter ett år vann jag hem barnen och har fostrat dom själv hela tiden. Idag lever dom i en stad nära mig med egna barn och som respekterade medborgare på rätt sida om lagen.

Mamman och jag gjorde samma sak – jag blev fråntagen mina barn, mamman fick behålla dem

av Robert

Har en son på snart 2 år. Kan börja med att några månader innan han föddes va jag tvungen att skriva på att jag var pappa men vårdnaden hade jag ingen talan om. Jag var fundersam på varför ja skulle skriva på innan min son ens var född. Svaret jag fick var att dom brukar göra så. Sen att jag inte hade någon talan om vårdnaden det fattade jag inte och kommer inte förstå. Trodde faktiskt att man var två om att göra barn. Först för bara ett par månader sedan sa socialen att det var mamman som hade bestämt att vi skulle skriva faderskapet innan han ens var född. Jag fick aldrig reda på det.

Nu har jag varit i vårdnadstvist i drygt 2 år. I mitt fall är Socialen på mammans sida. Bara en sån sak som mamman sa att jag rökat Hasch. Vilket jag erkände att jag prövat men att även hon har gjort det. Men socialen tyckte inte att det var bra att skriva att mamman gjort det. Varken jag eller mamman har några problem med droger, men mig ska dom smutskasta. Socialen säger även att jag är en mycket bra pappa men att delad vårdnad är inte bra. Så då får mamman ha ensam enligt dom.

Jag har jobb insatslägenhet alltid skött mig  bil körkort m.m.
Hon bor hemma hos sin mamma och tycker att min sons mormor är viktigare än mig.
Jag får inte det att gå ihop mamma pappa e väl viktigast? Socialen skiter ..[fortsätt läs]

Socionomutbildningen programmerar bort papporna

HEj alla pappor och även alla mammor och andra personer som är med o stöttar denna viktiga sak.. Ville bara dela med mig av mina erfarenheter som socinom studcent.. Jag studerar i växjö universitet där vi är 55 st i klassen .. varav vi är 6 killar.. I klassen så råder det en övervägande känsla att man som kille/man har gjort något fel.. Vi blir ständigt påminnda genom föreläsare och val av kurslitteratur är mammorna är offer och även att mammorna är den primära vårdnadshavaren.. Pappan är någon som bara finns i bakrunden och man pratar bara om pappan när man ska ha någon att skylla på eller för att beskriva något barn som har hamnat lite fe l i livet.. då är det direkt en påföljd av pappans frånvaro eller något annat.. bara det är pappans fel. Här om dagen så skickades det runt en bok som vi skulle läsa där det stog på svart och vitt att mamman är primär vårdtagaren av ett barn och barnen har det bäst hos mamman.. Blev arg reste mej och sa ifrån.. Men när man som kille reser sig och säger ifrån om något ämne som är så känsligt som genus så blir det lätt att man får ett par stycken dolkar i ryggen….

enligt statistiska centralbyråns undersökning 2006 så säger dom att över 90 & av alla vårdnadstvister går till mamman.. inte undra på när vi som socinom studenter blir vi bombaderade av genus manipulation och generaliserar alla pappor som onda medan ..[fortsätt läs]

Kvinnojouren hjälpte mina barn försvinna – borta i 15 månader

av Christer Cuñat

2010-01-01

Här kommer en uppdatering om vad som hänt i mitt ”case” sedan förra gången jag fick mina barns och min ”historia” publicerad här på minpappa.nu !

Ja vill börja med att tala om att jag nu fått en ”förfrågan” från en journalist.
Journalisten har frågat mej om jag nu är beredd att ”lägga ut” ALLT faktamaterial i mitt case….namn, bilder,dokument m.m. på alla inblandade myndighetspersoner m.fl. som är och har varit inblandade och ansvariga för denna vidriga härva av maktmissbruk,rättsröta,lögner och från deras sida psykisk barnmisshandel av stora mått…och mitt svar denna gång blev…JA, NU ÄR JAG BEREDD !
Så efter nyår sätter vi igång !

Ni som känner till mej och mitt case och tänker..ahh…det måste vara ”daddy” som ska lägga ut det…nej det är INTE ”daddy”….det är en journalist med mångårig erfarenhet från olika tidningsredaktioner m.m. !

När ni läser nedanstående ska ni veta att jag FORTFARANDE ÄR VÅRDNADSHAVARE (gemensam vårdnad) och att mina barn ”försvann” med sin mamma 2/8-08 och jag har inte fått någon som helst kontakt med dom sedan dess (barnen hade ”delat”  boende hos oss föräldrar  sedan många år tillbaks) !…se förra publiceringen av mitt ”case” !

Det senaste var att vi (min advokat och jag) fick reda på att den förre verksamhetschefen för skolan som mina barn nu går på (i Borås) tillåtit att barnen skrevs in på skolan (utan min vetskap och tillåtelse) på uppmaning av KVINNOJOUREN !!!..det är faktiskt sant !!!
 (det är med största sannolikhet Kvinnojouren Frideborg i Mölndal….men fakta om det ..[fortsätt läs]

Mina barn misshandlas, mammorna erkänner lögner, men åklagare och soc går på deras historier ändå

av Jonas Wirsén

Mitt fall är förvisso oxå vårdnadstvister men än allvarligare än så. Här har mammorna hjälp av socialen och åklagare på ett mycket makabert sätt. Man påstår att jag ska ha låst in, isolerat och misshandlat mitt ex vilket nu resulterat i att mina söner är under LVU och åklagaren har gett mamman besöksförbud samt förlängde åklagaren det nu den 8 dec 2009 med motiveringen att särskilda omständigheter som ska ha kommit fram. Det vill säga att åklagaren utan att beakta möjligheten att mamman ljuger väljer att köpa allt hon säger. Deta trotts att det i verkligheten är mitt ex som är boven. Grunder till LVU: Under 2003-2004 pågick en vårdnadstvist om min stora son snart 9 år under denna gjorde hans mamma en massa olika polisanmälningar mot mig för att på sätt få vinning om vår gemwensamma son. Dock så trotts detta valde Tingsrätten att i DOM fastställa delad vårdnad och att han skulle bo hos mig.

Skolan anmälde misshandel

Efter detta har bla skolan anmält mamman för misshandel på min son och även mitt senaste ex gjorde det 2007 då han kom hem efter omgänge med en massa blåmärken. Sen har det vrit lugnt fram tills i december 2007 då mitt senaste ex och min minsta sons mammas syster gjorde en falsk anmälan mot mig angående grov kvinnofridskränkning vilket resulterade i att jag satt i arresten i kristianstad den 1-3 december varpå mitt ex erkände att anklagelsen va falsk och jag fick ersättning från Justitekanslern efter detta flyttade hon ..[fortsätt läs]

Efter separation fick jag inte träffa mina barn trots domslut

av Mikael Vesterlund

Efter vi separerade vägrade min fd ge mig umgänge med min son.

Tog kontakt med socialförvaltningen och därefter familjerätten. I Strängnäs är detta samma personal.
I början sa hon rakt ut jag inte fick ha konakt med sonen. Det kändes som om jag hade alla med mig min före detta blev tillsagd att barn har rätt till båda föräldrarna av socialförvaltningen.

Min fd bytte taktik o började anmäla mej för allt möjligt och efter en anmälan måste en utredning starta vilken drar ut på tiden. Jag tröttnade på att det tog tid och och stämde vid tingsrätten. Tingsrätten gav mig rätt och min fd sa där att min son skall få träffa pappa.
Så blev det inte. Jag försökte kontakta min fd, men fick inget svar.

Det blev ny tingsrättsförhandlning. Samm sak igen. Jag fick rätt.

Efter denna förhandling hon inte att få tag på. Hon har flyttat femtio mil bort och går inte nå alls. Det är länge sedan jag fick se min son.

Min fråga är om det inte borde finnas en uppföljning för att se hur det går?

Min fd har fler barn. Bland annat en dotter som bodde hos pappan o var hos oss på helger o lov.

En gång fick jag höra av mamman att dottern blivit sexuelt utnytjad av pappan.

Oj, hemskt, var min första tanke! Stackars flicka och tog henne till mig till oss. Pappan ringde och undrade vart hon var och jag var bara tvär mot hennes fd och som jag trodde var en pedofil.

Flickans pappa gick till ..[fortsätt läs]

Våldsamt umgängessabotage – socialen ”glömde” ta med misshandeln

av Peter Delshammar

 

10/5 2008 skulle jag hämta min dotter i Höllviken.
Min dotter var då 6 år.
Mamman hade bett mig låta hennes mamma/mormor lämna över eftersom min dotters mamma var på kurs.

När jag kom till platsen var även hennes pappa/morfar där. Han har varit mycket hotfull mot mig och min omgivning, han har hotat min mamma och vänner och andra släktingar.

De meddelade att min dotter inte skulle följa med mig. Jag hade kört en och en halv timme för att tillmötesgå min fds önskemål och nu hände detta.

Jag försökte prata med min dotter men hennes morfar avbröt mig hela tiden med uttryck som:
”Tyst! Prata inte med henne! Jag har pratat med polisen och socialtjänsten. Nu håller du tyst!”

Det var inte första gången som han uppträdde på det viset och jag hade aldrig gått med på att han skulle medverka, vilket min fd vet om. Han har till och med hotat och trakasserat de i sin egen släkt som haft kontakt med mig.

Både hans, morfaderns, syster och mor kontaktade mig vid separationen för att ge mig stöd. Tyvärr vågade hans syster efter trakasserier mot henne och mamman inte vittna vid en förhandling.
Min dotter och jag kunde bara utbyta några få ord och det framgick att hon inte var förberedd på att hon skulle till mig. Fruktlöst försökte jag berätta vad vi skulle göra, ständigt avbruten av morfadern och mormodern som slet tag i henne och drog henne från mig mot bilen.

Jag sa till morföräldrarna att deras agerande inte ..[fortsätt läs]

Dotter försvann till Prag, Kristianstad familjerätt hjälpte till

av Einar Strömblad, Kristianstad

Mamman försvann till Tjeckien 12 sept 2005 med 2-åriga dottern. Socialens s.k. vårdnadsutredning och övrig handläggning har kraftigt kritiserats av JO på 6 eller 7 punkter. Vårdnadsutredningen i sig själv har underkänts på en mångfald punkter av oberoende granskare. Detta tillsammans fick Tingsrätten att 1 år efter utredningen besluta göra om den. Ännu har ingen vårdnadsutredning kunnat presenteras. Gemensam vårdnad består interimistiskt men någon kontakt med barneet kan ej förekomma.
Hela ärendet plus en mängd andra myndigheters handläggning ligger just nu för slutavgörande hos Europadomstolen för Mänskliga Rättigheter.
Svensk domstol vägrade erkänna att Haag-konventionen om olovligt bortförda barn gällde. Överklagande av Skatteverkets ensidiga beslut om utflyttning/avregistrering  från svensk folkbokföring av barnet förvägrades eftersom mammans underskrift saknades (pga ”gemensam vårdnad”)

Läs mer i detta dokument om hela fallet

Familjerätten hjälpte mamma och barn fly till Tyskland

av Tommy Jonsson

Min dotter bodde i Höör och de lyckades ej att göra en umgänges- och vårdnadsutredning på 1,5 år.
Dvs. de hjälpte mamman att slippa den och hjälpte henne att fly till Tyskland.

Mamman hotade döda Lisa fem gånger. Ansågs mest lämplig som vårdnadshavare av Lunds Tingsrätt

av Per Frennbro, Lisas pappa

KLICKA HÄR: Filer med innehåll av utredningar

Denna berättelse är mycket summarisk eftersom den är omfattande. Det finns över 40 händelser där mamman gjort galna saker. De jag tar upp här är de allvarligaste och grövsta. Jag gör denna berättelse för att min dotter skall få hjälp och stöd.

Jag känner mig maktlös och totalt överkörd av domstolar och familjerätter. Mamman har hotat ta livet av Lisa, sig själv, mig, vanskött Lisa struntat i att ge henne medicin som kan innebära skillnad på liv och död.
Lisa mår bevisligen dåligt pga att mamman förmodligen inte bryr sig tillräckligt om henne. Detta stod i utredningen domstolen fick ta del av, men dom valde att gå på fantasier och ej underbyggda historier som de båda mammorna hittat på.

Själv är jag en mönstermedborgare som aldrig kommit i klammeri med rättvisan eller på något annat sätt varit misstänkt för något. Jag har varit i domstol flera gånger då domstolen lyssnat på mig som sakkunnig expert åt företag och privatpersoner som haft problem med hus och byggnationer. Då lyssnar domstolen på mig, men när jag byter sida och blir pappa tas mina ord inte på allvar. Varför? Varför skulle jag som utbildad civilingenjör förändra min personlighet på ingen tid?

Jag träffade Lisa mamma 2003 den 5/12. Hela denna historia är grunden till alla problem som därefter dykt upp med mina barn.

Lisa mamma är numera läkare och arbetar på en akuten i Lund.

Gravid

Först fick jag veta att Lisa mamma inte kunde ..[fortsätt läs]

Min dotter bor i slummen i Brasilien pga Lunds familjerätt

av  Alf Bengtsson, Jennys pappa

Jag träffade 1998 en brasiliansk kvinna när hon var på semester i Sverige. Hennes latinamerikanska kvinnlighet fångade mig direkt. Vi höll kontakten och i januari 1999 åkte jag till brasilien och träffade hennes 2 pojkar och familj. De bodde i ett bättre fattigområde. ” favela”.

Skolgången var bristfällig, sjukvården likaså. Våldet fanns runt hörnet och i familjen. Ett rent tredje världen förhållande.

I juni 1999 kom kvinnan till Sverige. Hon blev gravid direkt. I februari 2000, föddes min dotter, Jenny. Jag stannade hemma i 8 månader.

Först och främst för att jag älskade min dotter, men även för att mamman hade behov av mitt stöd. Jag tog hit hennes två pojkar i augusti 2002. De började specialskola på hösten och anpassade sig bra till det svenska samhället. Värre var det för mamman. Hon hatade mina föräldrar och mina vänner. Hon skar sönder däcken till min bil, för att förhindra mig att lämna hemmet.

Misshandel av barnen

Grannarna klagade på mig för att hon misshandlade barnen. Dom krävde att jag skulle göra någonting åt det. Jag tog kontakt med vårdcentralen och psykakuten på sjukhuset i Lund. Ingen hjälp gick att få därifrån.

Då ingenting hände ringde grannarna till socialförvaltningen och anmälde henne för misshandel. Hon svarade med att lämna hemmet och anmäla mig för misshandel.

Skyddat boende

Då började saker och ting hända. Polisen började agera och mamman och barnen fick skyddat boende. Dom fick ett boende ute i den skånska ödemarken. Detta passade inte mamman. Hon ringde och ville tillbaka. Det fanns ingen affär ..[fortsätt läs]

Olle ville hellre bo hos mig. Mamman tog ifrån mig honom med hjälp av Lunds familjerätt!

av Per Frennbro, Olles pappa

KLICKA HÄR: Filer med mailkorrespondens etc

Av historien angående min dotter Lisa framgår det inte att de båda mammorna samarbetar, men så är det – helt öppet gör dom det utan att någon ifrågasätter det. Olle mamma var först vittne åt mig i domstol och blev förhörd om mig där hon berättade för min advokat hur bra pappa jag var, men sedan bytte hon sida så att hon nu får hjälp av Lisa mamma att skapa historier och scenarier som min son Olle återger. Jag gör denna berättelse för att min son skall få hjälp och stöd för han är tvungen till att återge de berättelser han gör pga att mamman tvingar honom till det. Olle berättade för mig att hans mamma tvingat honom till att berätta saker redan när han bodde varannan vecka hos mig och att han var rädd för sin mammas raseri, som socialen givetvis glömt att redogöra för.

Jag har inte fått träffa min son på två år. Anledningarna är att familjerätten i Lund inte kan göra utredningar där bådas sidor är belysta. Min son och hans mamma har fått hitta på än det ena sjuka efter det andra utan att familjerätten ifrågasatt eller undersökt med varken mig, min familj eller skolor som Olle tidigare gått på. Allt är en enda stor lögns som familjerätten i Lund upprätthåller med utredare som verkar ha stora problem själv.

Jag saknar Olle och tänker på honom varje dag och jag älskar honom över allt!

Historien

Min ..[fortsätt läs]

Jag blödde inför videokameran efter misshandeln, men polisen struntade i att anhålla

av Martin Persson, Amandas och Matildas pappa

Anmälan till JO

Anmälan till DO

Jag som skriver detta är utbildad civilingenjör med en högre befattning. Bor i villa och lever ett vanligt Svensson liv. Festar sällan och är aldrig straffad för något i mitt liv. Jag är en helt vanlig pappa som älskar mina döttrar innerligt. Älskar att vara hemma med barnen och leka med dom och hitta på saker som dom tycker om.

Under slutet av 2007 bestämde jag mig för att separera från min fd då jag märkte att hon inte tillät mig träffa mina barn på ett normalt sätt trots att vi bodde tillsammans. Hon hade under något års tid redan titta ut hus i Malmö som hon ville att vi skulle flytta till vilket jag inte vill. Då började hon införa speciella platser i huset där bara tjejer fick vara – tjejmadrassen och tjejgrottan. Detta medförde att jag överhuvudtaget inte kunde leka med barnen då vi var sammanboende. Enda gångerna som hon tillät mig vara med barnen var när jag kunde ta ut VAB dagar eller när hon skulle iväg på tjänsteresa, vilket var ganska så vanligt förekommande då hon sysslar med vattenkraft som i stort sett är obefintlig i den södra delen av Skåne.

Misshandel

Den 27 januari 2008 kommer min dåvarande sambo hem och direkt rusar hon ut och sätter sig i bilen och ringer polisen för att anmäla mig för misshandel. Jag fattar inte vad hon håller på med och jag svarar förvånat när jourhavande polis ..[fortsätt läs]

Lunds familjerätt hotade mig att om inte jag agerade som dom sa skulle dom ta sonen ifrån mig

av Anders Bengtsson

Sedan min son föddes i februari 2007 har mamman vägrat lämna ut honom fler gånger än jag fått träffa honom, trots domstolsbeslut. Jag har kämpat i över två år i rätten för att få umgås med min son. Det har varit sju muntliga förberedelser, och ännu ingen huvudförhandling. Detta har medfört att jag numera får betala allt själv.

Det har varit den värsta tiden i mitt liv. Men jag måste kunna titta min son i ögonen när han blir stor och säga att jag gjorde allt för att vara delaktig i hans uppväxt.  Jag delger min historia i hopp om att det kan hjälpa andra fäder i samma situation.

Jag är nog ett klassiskt exempel på hur illa det kan gå för en pappa som inte får träffa sitt barn. Stöd från vänner, familj och arbetsgivare har gett mig kraft att orka slåss för min rätt. I mitt hus står min sons rum tomt och väntar på att han ska få komma. Små barnskor i hallen står på rad.
Skorna påminner mig om att min son behöver mig och hur fint vi haft det de gånger vi träffats. Men det var ju inte så här jag föreställde mig att det skulle vara att bli pappa.

Min son föddes

Det var ett stort ögonblick när min före detta sambo berättade att hon var gravid. Vi hade träffats via Internet hösten 2005.

Jag blev förvånad att hon blev gravid så kort efter att vi hade träffats, men jag var såklart eld och lågor när jag fick beskedet. Senare har jag dock slagits ..[fortsätt läs]