av Jan-Åke Persson
Min son och hans sambo separerade för ett halvår sedan. Dom har tillsammans en flicka på tre år.Mamman har sagt upp förskoleplatsen här i Lund ,utan min sons medgivande. Hans ex har nu flyttat i hop med sin nye kille ca fem mil norr om Göteborg.
Sonen har umgängesrätt varannan onsdag till söndag. Eftersom han jobbar ,och dessutom inte har någon förskoleplats,så är det i dag helt omöjligt att träffa dottern. Dom har ej träffats sedan den 13 juni.
Sonens ex skall lämna flickan i Halmstad ,där min son skall hämta henne. Hon har inte skött detta ,då hon är höggravid.
Det finns andra i hennes närhet,som kan köra,men dom skyller på att dom har ett jobb att sköta.Vi har varit i kontakt med
Socialen(Familjerätten) men där är det en seg process.
Väntar nu på ett konkret beslut från tingsrätten i månadsskiftet.
Vård och umgängesrätt i Lunds kommun är den sämsta i hela landet.Ett exemopel som har publcerat i tidningen är 26 fall av vårdnadstvist.=26 fall till kvinnans fördel.
av Tomilee
jag vill bara berätta om en sak som jag tycker visar hur snett man på soc förv i Lund ser på pappors rätt.
Jag har brottats med dem under flera år av min sons tidiga barndom. Det var på den tiden mamman själv kunde lägga beslag på vårdnaden om man inte levde samman eller var gifta. När vi senare hade samarbetssamtal med två socionomer närvarande trodde jag i min enfald att detta faktum att en av dem var man skulle vara för att det inte bara skulle finnas kvinnliga perspektiv på det hela. Så fel man kan ha!
Vid ett tillfälle (efter att vi hade haft en lång och svår diskussion med stort avstånd mellan åsikterna) fick mamman först lägga fram sitt förslag hur hon ville att samarbetet fortsättningsvis skulle se ut. Efter detta frågade den manliga socionomen om jag kunde acceptera detta och eftersom det fanns flera punkter i förslaget som jag tyckte var djupt orättvisa så svarade jag nej.
Då for den manliga socionomen upp och tog sin stol och slog den i golvet i vredesmod!!! Och jag bara satt där helt förbluffad…
Senare när vi avslutat samtalsserien fick jag en enkät för att fylla i och utvärdera samtalen. Jag skrev om den manliga socionomens utbrott, vilket jag tycker var inte bara fullständigt oprofessionellt, utan också vittnad om instabilitet och oförmåga att se det manliga perspektivet.
Aldrig att jag fick en ursäkt eller förklaring! Jag har sedan sett att denne man utan några problem fortsätter sitt arbete med samarbetssamtal. Om man accepterar ..[fortsätt läs]
av Stefan Malmgren
Har en avlägsen skilsmässa från -97. Läget var likadant då.
Under skilsmässoförhandlingarna hotade min fd hustru med att ta min dotter helt och hållet från mig om jag inte ställde upp på hennes villkor. Jag tillfrågade min advokat om det verkligen kunde vara på det viset. Han bekräftade att så var tyvärr fallet! Helt otroligt! Jag trodde inte mina öron.
Efter skilsmässan ansökte fd hustru tillsammans med då gemensam 12-årig dotter om ensam vårdnad för dottern. Sociala myndigheter hade inte för avsikt att ens höra mig i målet då ansågs vara helt betydelselöst. Då jag stod på mig om ett samtal hade jag en tydlig känsla av att mina uttalande inte hade någon betydelse, vilket de sociala medarbetarna (kvinnor!) så småningom erkände. Rätten tog heller ingen notis om mina uttalande.
Nu har det rättat till sig någotsånär och jag har en hyfsat bra kontakt med min dotter men en stor del av min dotters tonårsperioden är till spillo. Man kan undra vilka spår det satt i henne?!
av Per Frennbro, Lisas pappa
KLICKA HÄR: Filer med innehåll av utredningar
Denna berättelse är mycket summarisk eftersom den är omfattande. Det finns över 40 händelser där mamman gjort galna saker. De jag tar upp här är de allvarligaste och grövsta. Jag gör denna berättelse för att min dotter skall få hjälp och stöd.
Jag känner mig maktlös och totalt överkörd av domstolar och familjerätter. Mamman har hotat ta livet av Lisa, sig själv, mig, vanskött Lisa struntat i att ge henne medicin som kan innebära skillnad på liv och död.
Lisa mår bevisligen dåligt pga att mamman förmodligen inte bryr sig tillräckligt om henne. Detta stod i utredningen domstolen fick ta del av, men dom valde att gå på fantasier och ej underbyggda historier som de båda mammorna hittat på.
Själv är jag en mönstermedborgare som aldrig kommit i klammeri med rättvisan eller på något annat sätt varit misstänkt för något. Jag har varit i domstol flera gånger då domstolen lyssnat på mig som sakkunnig expert åt företag och privatpersoner som haft problem med hus och byggnationer. Då lyssnar domstolen på mig, men när jag byter sida och blir pappa tas mina ord inte på allvar. Varför? Varför skulle jag som utbildad civilingenjör förändra min personlighet på ingen tid?
Jag träffade Lisa mamma 2003 den 5/12. Hela denna historia är grunden till alla problem som därefter dykt upp med mina barn.
Lisa mamma är numera läkare och arbetar på en akuten i Lund.
Gravid
Först fick jag veta att Lisa mamma inte kunde ..[fortsätt läs]
av Alf Bengtsson, Jennys pappa
Jag träffade 1998 en brasiliansk kvinna när hon var på semester i Sverige. Hennes latinamerikanska kvinnlighet fångade mig direkt. Vi höll kontakten och i januari 1999 åkte jag till brasilien och träffade hennes 2 pojkar och familj. De bodde i ett bättre fattigområde. ” favela”.
Skolgången var bristfällig, sjukvården likaså. Våldet fanns runt hörnet och i familjen. Ett rent tredje världen förhållande.
I juni 1999 kom kvinnan till Sverige. Hon blev gravid direkt. I februari 2000, föddes min dotter, Jenny. Jag stannade hemma i 8 månader.
Först och främst för att jag älskade min dotter, men även för att mamman hade behov av mitt stöd. Jag tog hit hennes två pojkar i augusti 2002. De började specialskola på hösten och anpassade sig bra till det svenska samhället. Värre var det för mamman. Hon hatade mina föräldrar och mina vänner. Hon skar sönder däcken till min bil, för att förhindra mig att lämna hemmet.
Misshandel av barnen
Grannarna klagade på mig för att hon misshandlade barnen. Dom krävde att jag skulle göra någonting åt det. Jag tog kontakt med vårdcentralen och psykakuten på sjukhuset i Lund. Ingen hjälp gick att få därifrån.
Då ingenting hände ringde grannarna till socialförvaltningen och anmälde henne för misshandel. Hon svarade med att lämna hemmet och anmäla mig för misshandel.
Skyddat boende
Då började saker och ting hända. Polisen började agera och mamman och barnen fick skyddat boende. Dom fick ett boende ute i den skånska ödemarken. Detta passade inte mamman. Hon ringde och ville tillbaka. Det fanns ingen affär ..[fortsätt läs]
av Per Frennbro, Olles pappa
KLICKA HÄR: Filer med mailkorrespondens etc
Av historien angående min dotter Lisa framgår det inte att de båda mammorna samarbetar, men så är det – helt öppet gör dom det utan att någon ifrågasätter det. Olle mamma var först vittne åt mig i domstol och blev förhörd om mig där hon berättade för min advokat hur bra pappa jag var, men sedan bytte hon sida så att hon nu får hjälp av Lisa mamma att skapa historier och scenarier som min son Olle återger. Jag gör denna berättelse för att min son skall få hjälp och stöd för han är tvungen till att återge de berättelser han gör pga att mamman tvingar honom till det. Olle berättade för mig att hans mamma tvingat honom till att berätta saker redan när han bodde varannan vecka hos mig och att han var rädd för sin mammas raseri, som socialen givetvis glömt att redogöra för.
Jag har inte fått träffa min son på två år. Anledningarna är att familjerätten i Lund inte kan göra utredningar där bådas sidor är belysta. Min son och hans mamma har fått hitta på än det ena sjuka efter det andra utan att familjerätten ifrågasatt eller undersökt med varken mig, min familj eller skolor som Olle tidigare gått på. Allt är en enda stor lögns som familjerätten i Lund upprätthåller med utredare som verkar ha stora problem själv.
Jag saknar Olle och tänker på honom varje dag och jag älskar honom över allt!
Historien
Min ..[fortsätt läs]
av Anders Bengtsson
Sedan min son föddes i februari 2007 har mamman vägrat lämna ut honom fler gånger än jag fått träffa honom, trots domstolsbeslut. Jag har kämpat i över två år i rätten för att få umgås med min son. Det har varit sju muntliga förberedelser, och ännu ingen huvudförhandling. Detta har medfört att jag numera får betala allt själv.
Det har varit den värsta tiden i mitt liv. Men jag måste kunna titta min son i ögonen när han blir stor och säga att jag gjorde allt för att vara delaktig i hans uppväxt. Jag delger min historia i hopp om att det kan hjälpa andra fäder i samma situation.
Jag är nog ett klassiskt exempel på hur illa det kan gå för en pappa som inte får träffa sitt barn. Stöd från vänner, familj och arbetsgivare har gett mig kraft att orka slåss för min rätt. I mitt hus står min sons rum tomt och väntar på att han ska få komma. Små barnskor i hallen står på rad.
Skorna påminner mig om att min son behöver mig och hur fint vi haft det de gånger vi träffats. Men det var ju inte så här jag föreställde mig att det skulle vara att bli pappa.
Min son föddes
Det var ett stort ögonblick när min före detta sambo berättade att hon var gravid. Vi hade träffats via Internet hösten 2005.
Jag blev förvånad att hon blev gravid så kort efter att vi hade träffats, men jag var såklart eld och lågor när jag fick beskedet. Senare har jag dock slagits ..[fortsätt läs]
