HEj alla pappor och även alla mammor och andra personer som är med o stöttar denna viktiga sak.. Ville bara dela med mig av mina erfarenheter som socinom studcent.. Jag studerar i växjö universitet där vi är 55 st i klassen .. varav vi är 6 killar.. I klassen så råder det en övervägande känsla att man som kille/man har gjort något fel.. Vi blir ständigt påminnda genom föreläsare och val av kurslitteratur är mammorna är offer och även att mammorna är den primära vårdnadshavaren.. Pappan är någon som bara finns i bakrunden och man pratar bara om pappan när man ska ha någon att skylla på eller för att beskriva något barn som har hamnat lite fe l i livet.. då är det direkt en påföljd av pappans frånvaro eller något annat.. bara det är pappans fel. Här om dagen så skickades det runt en bok som vi skulle läsa där det stog på svart och vitt att mamman är primär vårdtagaren av ett barn och barnen har det bäst hos mamman.. Blev arg reste mej och sa ifrån.. Men när man som kille reser sig och säger ifrån om något ämne som är så känsligt som genus så blir det lätt att man får ett par stycken dolkar i ryggen….
enligt statistiska centralbyråns undersökning 2006 så säger dom att över 90 & av alla vårdnadstvister går till mamman.. inte undra på när vi som socinom studenter blir vi bombaderade av genus manipulation och generaliserar alla pappor som onda medan stackars mamman är ett offer för en mansvärld..
Jag vill också framföra att självklart är genus perspektiv en viktig fråga och borde självfallet vara endel av utbildningen … men varför inte ta med ett mångfalds perspektiv med synen om hur det är och vara invandrare? eller kanske homosexuella? eller invandre och homosexuell? finns många andra perspektiv som kan vara nyttigt att lära sig
// student växjö universitet och snart 2 barns pappa..
Bra skrivet och modigt gjort att våga säga ifrån!!
Jag håller med dej helt och hållet i det du skriver om.
Visst, jag tror att en del barn hamnar snett i livet i och med pappans frånvaro, men det man OCKSÅ ska fråga sej i en så’n situation är VAD frånvaron beror på och vad den närvarande föräldern (dvs mamman) gör eller inte gör…
Som du skriver ses mammor ofta som offer, men dom verkliga offren är barnen som ibland används som brickor i ett vuxenspel (ibland är det ju dessutom inte bara föräldrarna, utan även andra nära anhöriga inblandade…) och DET är i mina ögon den värsta formen av barnmisshandel
och ska man hårddra det, så är det ju nästan som en slags hjärntvätt…
Jag får det inte att gå ihop hur en vuxen kan kräva av ett barn att dom ska lära sej ta ansvar, när dom själva, både genom ord och handling, visar barnet att dom lägger över allt egenansvar och alla misstag på någon annan,
dvs en person som inte finns i närheten och som därför inte heller kan försvara sej själva… Inte direkt rättvisa förutsättningar…
Det finns bara ett sätt att förändra detta gemena förhållningssätt som finns mot män . Detta universitet borde JO anmälas och DO anmälas.
Jag ställer gärna upp och driver denna sak emot universitetet. Vi ahr inte ”råd” att få ut imkompetenta socionomer i vårt samhälle som skall fatta inkompetenta beslut för våra barns räkning.
Kontakat mig gärna
Jag växte upp med pappa och han var den bästa pappan i hela världen, trots att han kanske inte gjorde allting rätt…
För mig var det avsaknaden av mamma som orsakade mest problem, pappa behövde jag inte sakna, han fanns ju där!
Nu finns han i himlen, älskade pappa.
Alla pappor är minst lika viktiga för sina barn som mammorna! Så är det. Det är ju bara att se till sig själv. Nog sjutton behövde man som barn både mamma och pappa lika mycket!? Fattas någon av dem, så fattas något i barndomen – oavsett vem av dem det är.
Hej socionomer!!
Vår förening har diskuterat detta med andra socionomer som beskriver programmet på högskolor.
Vår förening Pappa-Barn Kristianstad skulle vilja ha ett möte med er om detta
och se om vi kan samordna en föreläsning om detta.
Vill även bjuda in andra personer för att få en bredd på detta problem.
Ni kan nå mig på
rickard@pappa-barn-kristianstad.se
0704-18 50 65
[...] Läs mer här. [...]
Vi blir också bombarderade av feminism och genus i lärarutbildningen.
Blev kallad nazist flr att förneka dessa heliga graler feminismen kommer med är som att förneka förintelsen tydligen.
Kommentar:
”I klassen så råder det en övervägande känsla att man som kille/man har gjort något fel.”
Nej, känslan som råder i eran klass är att vara kille är att VARA fel, inte att göra fel. Görande har inte med saken att göra det är bara en nonsensåsikt att människan är en social konstruktion som ger ursäkter att se ner på människor som föddes fel. Dvs åsikten att hurdana ni är har att göra med vad ni gör är ursäkten att behandla er sämre.
Det är inte konstigare än att en mobbare inbillar sig själv personen denne mobbar har ful mössa och det är mössan som bär skulden till mobbningen. Personen som mobbas inbillar sig denne GJORT något fel.
”Vi blir ständigt påminda genom föreläsare och val av kurslitteratur är mammorna är offer och även att mammorna är den primära vårdnadshavaren.”
Det är era lärare (som inte är lärare för så gör ingen lärare) och deras val som bär skulden till att mammorna BLIR den primära vårdnadshavaren. Hur f-n skall pappor som man ser ner på kunna ha den ansvarsfulla positionen att vårda barn? Nej nej barn är alldeles för värdefulla, tills de manliga barnen blir äldre, då är de värdelösa.
Vad var värdet med de barnen från början? En leksak som inte är rolig när den blir gammal?
”Pappan är någon som bara finns i bakgrunden”
En direkt följd av socionomutbildarnas försök att åstadkomma den situationen. De VILL ju ha pappan i bakgrunden och gör allt de kan för att det skall bli så. Sedan klagar de när de lyckas och säger de vill pappor skall göra mer obetalt hemarbete (som betyder SAMMA SAK). Hyckleri är det minsta man kan säga.
Professionell lögnutbildning!
”och man pratar bara om pappan när man ska ha någon att skylla på eller för att beskriva något barn som har hamnat lite fe l i livet.. då är det direkt en påföljd av pappans frånvaro”
Med samma logik så bär inte rånare utan polisen skulden för bankrån. Bankrån är då inte resultatet av närvaro av rånare utan de beror på frånvaro av polisen
Idioter! Barns uppfostran beror aldrig på frånvaro av saker de inte har och inte kan sakna. Enbart på vad de faktiskt HAR Anledningen man säger barn råkar snett pga frånvarande pappa är att man inte KAN erkänna existensen av mammor som var dåliga på uppgiften.
Dvs att mammors förmåga att ta hand om barn är INDIVIDUELL och att många mammor är dåliga. Så dåliga in fact att man (även män) kan påpeka de gör ett dåligt jobb också med sina barn.
Seriöst, det där är socionomtramset är ingen utbildning, det är ett sätt att styra att bara personer med rätt MÄNNISKOSYN får de jobben.
Alla former av åsiktsmässig mångfald straffas som vi vet hårt. Och det är inte bara män som straffas, när man gallrat bort männen vänder man sig mot de kvinnor som har fel åsikter.
http://aktivarum.wordpress.com/2009/12/10/ostgotakorren-om-carlqvist-affaren/
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/forodande-att-avvika-i-homogen-grupp_135273.svd
[...] skall vara mer med barn) och en helt annan diskussion om vad som är barns bästa vid separation (där samhället säger män skall vara mindre med barn) då blir ju hela resonemanget absurt. Bestäm er! Är lämplighet viktigt eller inte? Vissa verkar [...]
Såsom pappa till två barn har jag upplevt att jag hela deras liv har fått kämpa för min självklara rätt att få vara just det, deras pappa.
Första gången jag råkade ut för denna typ av könsdiskrimineriong var vi det obligatoriska samtalet med BVC efter det att mitt första barn var fött, då det betonades mycket starkt att jag skulle vara närvarande vid detta samtal, vilket jag självklart var.
I två timmar satt jag och lyssnade med stigande förvåning, ledsenhet och slutligen irritation när den kvinnliga tjänstemannen efter att ha hälsat på mig enbart hade frågor att ställa till barnets moder, jag satt där som en slags utfyllnad som ingen pratade med och när jag till slut blev förbannad och frågade varför det var så himla noga med att jag skulle vara närvarande när ingen pratade med mig, så fick jag ett hummande svar om att ” Ja, det där borde vi kanske bli lite bättre på, ja…” och sedan fortsatte konversationen som innan, dvs, ingen pratade med mig.
Senare i det barnets liv, när jag ville ta ut mina föräldradagar, så ville min dåvarande arbetsgivare ge mig sparken, det blev förhandlingar med facket osv, jag fick behålla jobbet och ta ut min ledighet, men det satt långt inne. Och jag blev direkt trakasserad av både kvinnliga och manliga arbetskamrater, samt inte minst arbetsledare. Jag var en riktig kärring, tydligen.
Samma otäcka och fördolda Von Oben – attityd har mött mig under många års kontakter med just socialtjänsten i olika kommuner, när jag har ansökt om t ex kontaktpersoner och liknande, eller bara velat ha stödjande kontakter. (Jag är ensamstående pappa med enskild vårdnad, f ö.)
Inte minst gäller det den kommun som beskrivs här ovan, Växjö. Har ett pågående ärende här som skulle duga somstudiematerial och skräckexempel i vilken utbildning som helst, där jag efter att ha avslutat en frivillig behandlingsinsats, kontaktperson m m, nu står under bedömningssamtal för att vidare utröna min lämplighet som förälder, efter att ha klarat just det förbannat bra efter mina förutsättningar dom senaste 15 åren.
Orsaken bedömer jag själv vara den att jag inte direkt köper alla sanningar och teorier som dom kvinnliga tjänstemännen oavbrutet försökt att dyvla på mig under ett par år, var och en måste ju få lov att vara den förälder man är, att helt och hållet göra om sig som person går som bekant inte, men man accepterar inte det resonemanget, man föreslår saker som jag studerar och efter begrundan antingen tar till mig eller slår ifrån mig, och jag har en väldigt stark upplevelse av att jag uppfattas som ”krånglig, besvärlig och presumtivt farlig” för mitt barn om jag inte uppfatar saker på exakt samma sätt som dom ansvariga tjänstemännen.
Jag uppfattar det som direkt genusrelaterat, hade jag varit en ensamstående mamma hade snacket gått i helt andra banor. Det borde vara ett direkt krav på alla kommuner att man har rätt att välja om man vill ha en kontakt med en man eller kvinna, men det går inte rent praktiskt idag, det finns för många kvinnor i relation till antalet män som jobbar inom den sektorn.
Omvända förhållanden hade fått hela mediaskrået att driva klappjakt på ansvariga ministrar, men idag är det tyvärr alltför tyst och därför är jag tacksam för denna sidan.
Du som startade den här tråden,är du intresserad av att följa upp mitt fall, kontakta mig gärna. Jag har ganska mycket att berätta, t om såpass allvarliga saker som att vissa tjänstemän inte ens följer tystnadsplikten…