Soc trodde bara på mamman – Calle lyssnade man inte till, han var ju livsfarlig

Av Madeleine Björk

2002
Nu skall jag försöka göra en lång historia kort, och tro mig, jag gör verkligen vad jag kan för att korta ner det även om det säkert kommer att bli långt.

Min sambo har en son tillsammans med en människa som jag har kommit att avsky, inte för att hon är mamman till hans äldsta son dvs det är inte ett svartsjukedrama.
Nej det handlar om att denna människa helt skoningslöst använder sig av deras son i sin hatkampanj mot min sambo.

Mamman till Calles äldsta son heter Carina.
Hans son med Carina heter Måns och är nu 8.5år.
Min sambo heter Calle, jag väljer att inte byta ut hans namn.
Det är Calle, mitt eget namn och myndighetspersoners namn som inte är ändrade.
Alla andra heter något annat.

När de träffades i början av år 2002 flyttade hon snabbt in till Calle, hon lade snabbt ner sin lilla rörelse och flyttade över 40 mil.

När de hade varit tillsammans i tre månader blev hon gravid (kondomerna gick sönder hela tiden, av någon lustig anledning så var nästan alla deras kondomer måndagsproduktion). Efteråt har vi förstått att hon stack hål på kondomerna för att de skulle gå sönder.
Det är ett antagande då man måste vara synnerligen klumpig om detta sker om och om igen och det har jag frågat Calle rent ut.

Calle kände av lite panik för han hade redan inom sig en känsla av att de två inte var ämnade för varandra, men då hon var gravid så försökte han verkligen att få deras förhållande på rätt köl så gott han kunde.

Ca 2 månader senare.

Nu följde det några månader där han försökte få förhållandet att fungera, men det visade sig att de två inte kunde komma överens om särskilt mycket.
Carina var ju gravid och menade att det var det enda hon kunde mäkta med.
Hon kunde inte ens vattna blommorna, för hon var ju faktiskt gravid.
Calle jobbade på dagarna och Carina var gravid.
Det kan ju verka lite fånigt att dra upp något så simpelt men det visar ju på att om hon inte ens orkade den lilla arbetsbördan då förstår ni att det inte var mycket annat hon orkade med.
När Calle påpekade det så blev det ett liv utan dess like och efter gapande, skrikande, snorande, personangrepp sprang hon till telefonen och ringde sin mamma.
Jag kan tillägga att hon vid detta tillfälle trots allt var 34 år och alltså inte en liten flicksnärta.

Hennes mamma Hedvig är ett kapitel för sig då hon är synnerligen drivande i Hata Calle kampanjen.

Det gick ett par månader till och Carina klarade fortfarande inte av att vara mer än gravid.
Jag kommer ihåg när Calle berättade att hon faktiskt försökte sig på att motionera lite, då barnmorskan sagt åt henne att hon måste röra på sig annars kommer det att bli en onödigt jobbig förlossning då hon kommer att bli trött väldigt fort.
Hon tog en långpromenad vid några tillfällen några månader in i graviditeten.
Långpromenaden bestod i att gå två varv runt huset och det är en sträcka på ca 100 meter då vårt (vid den tidpunkten deras) hus inte är av modell större.

Bråk och problem är det som nu är det mest vanligaste inslag i deras relation.

Det går någon månad till och Calle kände att han inte klarade av det mer nu och berättade vad han kände dvs att han inte älskade henne, att de inte passade att bo i samma hus som ett par.
De lever i helt skilda världar, dock under samma tak.
Trots det var han villig att försöka att få deras förhållande att fungera då hon var gravid och det kändes fel att inte ens göra ett riktigt försök.
Carina lyssnade inte utan började prata om giftermål, hon kunde tillslut inte prata om något annat än att de skulle gifta sig.
Calle försökte att få henne att förstå att han inte ville gifta sig med henne och hade nått till den punkten då han insåg att det inte skulle fungera mellan dom.
De bråkade konstant om i princip allt, och jag skulle kunna dra det ena exemplet efter det andra, men det skulle ta alldeles för stor plats i denna historia.

Han ville att de skulle sära på sig, men ändå bo nära varandra för barnets skull.
Han började kika lite efter en lägenhet som Carina kanske kunde bo och började föreslå olika alternativ.

Carina blev galen, hon skulle ju gifta sig.
Hon hade inte förstått vad Calle sa trots att han var tydlig och helt ärlig mot henne.

Ytterligare en månad till gick och Carina verkade fortfarande inte förstå utan tjatade vidare om att de skulle gifta sig.

Jag förstod ganska snabbt när jag satt mig in i allt jag kunde att hon bara var ute efter att få ett barn, gifta sig och ha någon som försörjde henne, och tro mig, detta är ingen bitterhet mot hans ex som sådan, utan det ligger i den erfarenhet jag fått uppleva efter hand.

Bråken avlöste varandra och det blev mer och mer tydligt att barnet inte skulle må väl om de fortsatte att bo tillsammans, det kände Calle mer och mer inom sig.
Det höll på att slita sönder honom.
Hans tankar jobbade för högvarv.
De kände ju inte varandra när Carina blev gravid och Calle hade ju redan innan dvs bara efter ett par månader börjat fundera på om det verkligen var så bra att skulle starta ett liv tillsammans och ville få ett slut på ett bra sätt. Men så blev ju Carina gravid och livet blev plötsligt inte så lätt.

Calle försökte återigen att prata med Carina och försöka få henne att förstå att han inte kände det man skall känna för den man vill leva ihop med för henne, och hon blev rabiat.

Calle slöt sig inom sig själv och försökte jobba så mycket han kunde.
Han slets mellan känslan att INTE vilja leva med Carina men samtidigt leva tillsammans med deras barn.

Maj år 2002

Måns föddes och han är sannerligen Carinas ägodel.
Calle får inte röra honom.
Han får nästan inte ta på sin son.
Han är Carinas och det visade hon på alla sätt.
Hon släppte inte honom vare sig psykiskt eller fysiskt.

Den enda som fick röra pojken var hans mormor när hon och hans morfar kom och besökte de på BB.

När det gått en månad så hade Calle fortfarande inte fått ha sin son i famnen.
Det kan låta konstigt att han inte helt enkelt sade ifrån, men de som vet vem denna mamma är förstår att det inte var någon mening.
Pojken bodde vid hennes bröst.
Detta förhållande har så småningom utvecklats till onormalt symbiotiskt förhållande som bup kallade det.

Carina var inte längre gravid, hon hade blivit mamma.
Och det var det enda hon var.
Det var det enda hon ville vara.
Hon kunde helt enkelt inte klara av något annat.

Calle visste nu att han inte kunde leva med Carina, men han ville så klart ha sin son nära sig.

Calle försökte återigen att föreslå att hon skulle hyra en lägenhet eller ett hus på orten, men hon vägrade. Hon levde vidare i sin egen lilla värld och trodde fortfarande att de skulle gifta sig.

Calle stod på sig och det resulterade i att hon äntligen fattade och tog Måns med sig när hon flyttade hem till mamma. 42 mil från Calle.
Måns är nu 2 månader gammal.

Familjerätten i Flen.

Hon tog kontakt med familjerätten i Flen och berättade att Calle var livsfarlig och skulle skada deras son om han fick träffa honom.
Ann-Christin Salenby trodde på henne och hjälpte henne att se till att Calle och Måns inte fick träffas.

Förste socialsekreterare Ann-Christin Salenby på familjerätten i Flen skrev ett brev till Calle.

Carina vägrade att träffa eller prata med Calle och det resulterade i att han inte fick veta NÅGONTING om sin son.

Calle tog kontakt med familjerätten i Flen upprepade gånger och pratade med familjerättsekreterare Ulrika Borg för att försöka få hjälp genom denna myndighet att få träffa Måns, men det enda svar han fick var att han skulle lämna Carina och Måns ifred.

Han försökte igen och igen, men alltid samma svar.
Han skulle låta Carina och Måns vara ifred.

Men de var ändå tvungna att starta en process, men om man läser deras journalanteckningar så står det i klartext att Calle är farlig och det baseras på Carinas berättelse.
Calle fick inte chans att besvara något av det som Carina anklagade honom för, och det lilla han fick säga hade ingen betydelse alls.

Carina satt ju på familjerätten och grät, så visst måste hon ha rätt.

Hon anklagade honom för så mycket.
Calle frågade vid ett senare tillfälle varför hon inte hade polisanmält, men fick inger svar alls.

Nu följde det två år där Carina regerade bäst hon ville och hon lade inga skrupler i vägen i sin kamp för att smutskasta Calle.

Bla så anklagade hon honom för att föröka mörda sin systerson Rasmus, Calle hade nämligen försökt att dränka honom genom att hålla huvudet under kallt, smutsigt vatten i flera sekunder, enligt henne.
Carina satt och skrek på Calle att sluta, resa sig kunde hon inte eftersom hon hade Måns i famnen.
Jag kan ju se det som mycket anmärkningsvärt att hon inte kunde resa sig när Rasmus – enligt henne – svävade i livsfara just för att hon hade Måns i famnen.
Helen (Calles syster) kom springande och till slut gav Calle upp och tog upp Rasmus från vattnet.
Allt enligt vad Carina sagt till Ulrika Borg på familjerätten i Flen.
Detta är även journalantecknat.

Helen och Rasmus berättelse är annorlunda.
Rasmus hade varit på Calle som ett plåster hela dagen och tjafsat.
Varit en riktig plåga (precis som barn kan) och Calle sa till honom att lade han inte av så skulle han slänga Rasmus i polen. Rasmus fortsatte och sade till Calle att han inte skulle våga göra det, så Calle sprang i fall honom och tog honom till polen och vände honom upp och ner och frågade upprepade gånger om Rasmus skulle sluta och han svarade att det tänkte han minsann inte göra och sade till Calle att han inte vågade doppa honom i polen. Men se det gjorde Calle, han höll honom ovanför vattenytan så Rasmus blev våt i hårtopparna och Rasmus sa att han gav sig.

Polen var en liten uppblåsbar pol för småbarn med ca5 cm vatten i.

Detta hade Carina som underlag till en av tingsrättsförhandlingarna, men när hon fick reda på att Helen skulle vittna om händelsen så drog hon tillbaka anklagelsen.

Ni kan ju förstå vad Carina är för en människa och detta var bara ett exempel. Jag skulle kunna berätta flera, men detta kommer nog att bli långt nog ändå.

Tingsrättsförhandlingar blev det eftersom Carina begärde enskild vårdnad.
Calle får betala advokaten själv då hans inkomst är för hög för att få hjälp.
Carina behöver inte betala då hon inte har mer än socialbidrag samt underhåll och barnbidrag.

Tingsrätten ansåg inte att Calle var någon som skulle vara farlig för sin son, och den ena lögnen efter den andra nystades upp. Mest för att Carina själv snärjde in sig så till den milda grad i de första intermistiska förhandlingarna.

Det blev fortsatt gemensam vårdnad och Måns skulle ha umgänge med sin pappa.

På det första umgänget var Carina med hela tiden för ammade Måns.
Han klarar sig alltså inte utan att henne ens för en timme, enligt Carina.
Hon satt och höll i Måns hela tiden.
Måns fick inte vara hos sin pappa en enda gång.
Hans pappa fick bara titta på honom.
Kan ni tänka er.
Sitta så nära utan att få röra.

Nästa umgänge blev av ca 4 månader senare, Carina hade en massa ursäkter för att det inte skulle bli av därav att tiden rann i väg.
Mormor skulle medverka istället för Carina då hon inte klarade av att vara i samma rum som Calle.
Mormor lät inte Calle hålla Måns alls, och hon berättade för Calle att hon lovat Carina att vakta Måns hela tiden.
Carina hade nämligen fått för sig att Calle skulle ta Måns ifrån henne.
Calle fick inte ens hålla Måns, ännu en gång.
Måns fick inte känna hur det var att ligga i sin pappas famn.
Kan även berätta att Calle får köra över 40 mil ENKEL resa för att få träffa sin son i 1.5 timme, Dvs sitta och titta på sin son när pojkens mormor håller honom.
Nya förhandlingar!

Nu blir det nya tingsrättsförhandlingar där Carina vill dra in på umgänget helt och hållet och vänta tills Måns blir äldre.

Hon berättar med mormor som stöd att Måns mådde dåligt av att träffa sin pappa (men för helvete, han hade ju inget umgänge med Måns, för han satt ju i mamma eller mormors famn hela tiden) och ville därför inte utsätta Måns för sin pappa.

Men så blev det inte, umgängena skulle fortsätta men nu med en kontaktperson som soc skulle utse. Mormor skulle fortfarande vara med, det var ett krav från Carina.

Kontaktpersonen skulle träffa Carina, mormor och Måns och de hade en bra träff.
Carina höjde kontaktpersonen till skyarna eftersom hon förstod Carinas behov.
Nu skedde det några umgängen och kontaktpersonen blev mer och mer insatt och förstod att Calle inte var farlig på något vis.
Hon sade detta till familjerättsekreteraren.
Det resulterade i att kontaktpersonen blev så trakasserad och hotad av Carina och hennes mamma så hon valde att sluta. Hon orkade inte bli utsatt för deras hot.

Nu blev det tingsrätten igen, för Carina försökte ännu en gång att få till stånd att umgänget mellan far och son skulle upphöra. Samma anföranden som tidigare, men nu sade hon även att Måns var rädd för sin pappa och kunde inte sova innan och efter umgänge. Måns är nu ca 1.5 år.
Han visar sig tydligen även vara rädd för svarta Audi A3 bilar.
Calle körde sin mörkgråa Audi A3 till umgängena.

Hur Måns ens kunde koppla ihop pappa med en specifik bil var inte bara för oss utan även för Tingsrätten obegripligt.
Måns hade även svårt att sova innan umgängena enligt Carina.
Om Måns hade problem med att sova innan umgängena så berodde det på att Carina inte kunde hantera att Måns skulle träffa sin pappa, enligt Calle.
Vilket även anfördes.
Här finns alla dokument sparade både från familjerätten, kontaktpersonen samt domen.
Är det någon som vill ta del av detta så går det bra att kontakta mig.

Tingsrätten kom fram till att Calle på något sätt inte var en fara för Måns.
Carina blev påmind om var hennes ansvar som boendeförälder ligger och hon fick skarp tillsägelse och hon lovade (som vanligt) att hon skulle medverka på ett positivt sätt.
Umgängena skulle fortsätta, men med en ny kontaktperson och utan mormor som ansågs vara dåligt för umgängena.

Tiden går och jag kommer in i bilden.

Carina hävdar fortfarande att Calle är farlig för Måns, och nu säger hon även att enda anledningen Calle har för att träffa sin son är för att djävlas med henne. Detta skriver hon i ett mail till soc. När det gäller mail som antingen Calle eller Carina skriver så finns de med i journalanteckningarna och båda har rätt att läsa det den andra skriver.

Jag sätter mig in i så mycket jag bara kan, Calle vill att jag skall läsa allt så jag själv får se vad det är som hänt.

Calle och jag fördjupar vår relation och något som var otroligt viktigt för mig var hur han och min dotter Fia fungerade tillsammans.
Jag ser att de två får en underbar relation.

Det går ett tag och det har varit två umgängen mellan Calle och Måns och det blir dags för det tredje och Calle ber mig att följa med, både för att jag skall få träffa Måns och för att han tyckte det var skönt med stödet från mig.

Jag ber honom föreslå det för Ulrika på familjerätten, och hon blir alldeles förskräckt och ber Calle flera, flera gånger att inte låta mig följa med, med motiveringen att Carina kommer att tappa kontrollen.
Calle står på sig och vill inte låta Carina styra hans liv mer nu.

Ulrika låter nästan desperat i sina försök (ja, jag har lyssnat på samtalet för vi spelar in ALLT som sägs på telefon när det gäller allt som har med Måns att göra) att få Calle att bestämma sig för jag inte skall följa med på umgänget.
Calle ger sig inte.

När vi kommer till umgänget så blir kontaktpersonen alldeles ställd, vi förstår att hon inte vetat om att jag skulle följa med, dessutom så är min dotter Fia med.
Samtidigt förstår vi att inte Carina heller blivit informerad.
Umgänget flyter på bra och jag och Måns får en jättebra kontakt, men tyvärr så verkar han rädd för sin pappa samtidigt som han verkar glad att träffa honom.
Fia och Måns får ju likt barn en underbar kontakt och de leker.
Något som vi inte får göra är att röra honom, varken jag, Calle eller Fia.
Kan tillägga att Måns vid detta tillfälle är ca 2.5 år, så ni förstår att allt går långsamt, långsamt framåt.

Efter ca 1 timme går vi ut till lekplatsen och leker och det är jätteroligt.
Plötsligt får jag syn på en människa som sitter ca 50 meter bort med ryggen mot oss, det är Carina.
Hon övervakar oss.

Umgänget flyter på framåt och Måns verkar glad. Men vi märker att han tittar sig oroligt runt, och inom mig känner jag när jag ser på honom en sorg, en oro, panik, allt i en blandad röra.

Vi skulle ha umgänge både fredagen och lördagen, 2.5 timme per dag.

Men Carina hade flippat ut när hon skulle hämta Måns och hon gapade och skrek (detta har vi fått berättat av Ulrika Borg och även läst i journalanteckningarna) för att jag och Fia hade varit med. Måns stod bredvid och hörde allt.
Måns mår självklart mycket dåligt av hela situationen.
Detta var på fredagen, på lördagen ställer Carina ultimatum, antingen träffar Calle Måns själv eller inte alls.
Jag säger till Calle att det viktigaste är att han och Måns träffas, inte att jag och Fia är med. Vi har ju faktiskt kört alla dessa 42 mil för att det skall bli umgänge och Calle går med på att backa och går för att få träffa Måns.

Jag går från huset (det är i en lägenhet som familjerätten hyr som umgängena sker) upp mot biblioteket och plötsligt ser jag Carina framför mig, och när hon ser mig och Fia så är det som om jag sände ut ström. Hon tvärvänder och SPRINGER och gömmer sig bakom ett hyreshus. Hennes mamma är med och hon går kvar på vägen. Jag blir nästan full i skratt när jag ser hur rädd Carina är för mig.

Har det varit jobbigt innan när det gäller Måns umgänge med sin pappa så är det inget mot vad det blev nu när hon sett mig och Fia som dessutom träffat Måns.

När vi skall åka hem så ringer Calle till en vän till Carinas familj, han ringer till Edit.
Calle har träffat Edit några gånger och han fick snabbt ett förtroende för denna kvinna.
Edit svarar och Calle berättar kort situationen för henne och han frågar om vi får komma för att prata lite, hon säger att det går jättebra.
Vi kör dit med en gång.
Det första Edit säger när hon ser mig är att jag har kommit in i Måns liv för att skapa balans.
Hon berättar att hon sett att Carina fullständigt tappat omdömet och det växer något inom henne som Edit har sett antydningar av innan men hon trodde inte att denna del av Carina skulle komma upp till ytan. Men nu är den delen av henne inte längre bara på ytan, utan har blivit en del av Carina, och den delen släpper Carina lös i hela sin kraft.

Edit har försökt att få Carina att förstå att det hon gör är fel, så fel…
Men Carina lyssnar inte och anför hela tiden sitt nya mantra – det är Calles fel, det är Calles fel.

Detta möte kunde jag skriva spaltmeter om, men detta kommer att ta nog med plats ändå.

Efter ca två månader ringer Edit till oss, hon måste avbryta kontakten med oss. Hon orkar inte med alla trakasserier och hot från Carina och hennes mamma. Edit får inte vara ifred och det påverkar hela hennes liv och hon klarar inte av det. Vi miste en stor kvinna som kunde ha hjälp Måns, men hon orkade inte.

Det blir nya tingsrättsförhandlingar… IGEN. *suck*

Nu blir jag kallad som vittne, jag skall vittna åt Calle och helt enkelt tala om att han inte är farlig för barn.
Likaså skall jag berätta hur jag upplever Calles adhd.
Carina har ju använt sig av att Calle har adhd och därmed betyder det att han inte är klok.

Jag får två frågor som jag speciellt kommer ihåg.
Den ena är för att Carina har flera gånger haft som anförande att Calle inte kan vara själv med Måns (detta har hon kört med från början) för att han inte är van vid barn.

Jag svarade så här.
”Ja det är ganska lustigt egentligen, för när jag åkte hem från BB med Fia så tänkte jag att de inte är kloka som släpper i väg mig för jag kan INGET om små spädbarn. Men ändå så fick jag åka hem och ta fullt ansvar. För visst är det så, när man blir mamma eller pappa första gången så är man helt nybörjare, varför skulle det vara annorlunda för Calle?
Jag såg hur nämndemännen tittade upp och tittade på mig, domaren såg upp och jag såg ett intresse tändas i hans innan ganska uttråkade ögon.

Nästa fråga kom från domaren, han säger.
”Du säger att din dotter älskar Calle, men hur vet du det”?
Jag tittade honom rakt och lugnt in i ögonen och svarade.
”Jag är hennes mamma”
Jag tror jag förmedlade mer en inre känsla till domaren än själva orden och han lyckades att fånga upp dessa känslor.
Orden betyder ingenting egentligen utan det jag kände inom mig när jag sade det.

Det som var rätt lustigt var att innan dessa frågor så satt nämndemännen mest och såg ut som om de planerade vad de skulle äta. Men nu åkte pennor fram.

Jag stannade kvar för att se när Hedvig alltså Carinas mamma skulle vittna om hur dåligt Måns mådde av umgängena, men hon satt mer och tittade ner i golvet alldeles röd i ansiktet. Hon stakade sig hela tiden, och jag tänkte att det var visst inte så lätt att sitta här och ljuga.

Men visst förstår jag att Måns mår dåligt av umgängena, men det beror inte på Calle utan på hur Carina hanterar allt kring umgängena eller snarare hennes oförmåga att på ett bra sätt hantera, förbereda inför och efter umgängena.
Vilket vår advokat även påtalar.

Resultatet blir att umgängena utökas i tid och det skall återigen till en ny kontaktperson.
Carina och hennes mamma har ännu en gång fått den förra kontaktpersonen att lämna in en önskan att få slippa pga av att hon känner sig hotad av dessa två kvinnor.
1 år senare

Nu går det ca 1 år innan det blir umgänge igen, det tog lång tid att få till en ny kontaktperson och för den personen att lära känna Måns och försöka att även vinna Carinas och Hedvigs förtroende/gunst.

När Calle pratar med Kristina (som den nya kontaktpersonen heter) säger hon med en gång att hon förstått problematiken och att Calle skall veta att det inte är han som är problemet).
Vi får stort förtroende för Kristina och hon verkar vara precis den som skall få allt att fungera.

Vi läste ett mail som Carina skrivet (vi fick läsa det då en fd vän till Carina fått det) där hon skriver att nu minsann skall Calle få, för Kristina har jobbat med människor med adhd och nu skall alla få reda på att han inte är klok.
Och visst Kristina jobbade med människor med adhd och hennes kommentar var att det inte märktes på Calle.
Kristina säger även till Carina att hon måste inse att hon är en del av problemet.
Då började samma visa igen, Carina och hennes mamma ansåg inte Kristina som tillförlitlig och de tappade förtroendet för henne.
De två uppvisar precis samma mönster som innan.
Så länge personer håller med dessa två är de bra personer.
När de ser problematiken och säger det till dom, då åker hamnar de på svarta listan.

Nu bestämde Ulrika Borg (som har STORT förtroende för Kristina, vilket även rätten har) att hon skulle vara kvar oavsett vad Carina och hennes mamma sade.

Nu stegras helvetet.

Vi märkte på Måns att något var fruktansvärt fel, han var utåtagerande på umgängena.
Han skrek i en timme så fort vi kom upp i lägenheten (Carina lämnade honom, sedan gick hon och vi kom. Vi fick inte ens möta henne i trappan).

Vi hade en gräns när det gällde Måns gråtande och den var satt på en ca timme , sedan bröt vi då det skulle bli för jobbigt för honom. Han var rädd för sin pappa stundvis, men det fanns även stunder av glädje då han bjöd in sin pappa. Det gick lite bättre med mig.

Något som vi ännu inte förstått riktigt är att när han hade blöja så fick vi absolut inte byta blöja på honom, bara vi nämnde det för honom så blev han som förbytt och bara skrek, nej, nej flera, flera gånger. När han några umgängen senare inte hade blöja längre så skulle han inte kissa hur kissnödig han än var. Ibland var han så kissnödig så man såg hur ont han hade, men han vägrade att gå på toaletten.
Kristina berättade vid telefonkontakt för oss att när Carina kom så slängde han sig på toaletten och kissade.

När vi hade umgänge upprepade han så många gånger att pappa är dum, pappa är dum mot mamma, pappa skall göra Måns illa. Som vi ser det så var det sin mammas ord han upprepade.

Vi märkte också något annat värt att notera.
När vi satt och ritade så var han så glad, vi skojade och hade jätteroligt. Men när vi sa till honom att han kunde ta med sig teckningen hem så blev han återigen som förbytt och skrek nej, nej och sedan skrek han att pappa är dum.

Vid ett par tillfällen så sitter Måns under köksbordet och slår huvudet i bordskivan, upprepade gånger.
Han slår sig själv och jag tänker att han dövar sin psykiska smärta med en fysisk.
Va… ett litet barn som misshandlar sig själv på detta sätt!
Självklart så skall vi inte ha umgänge till varje pris och vi kör vid några tillfällen 84 mil tur och retur för att träffa Måns i 10 minuter.

Vi märkte att han gick fram till fönstret och ofta tittade ut och sa mamma och pekade. Vi såg henne aldrig, men jag kände hela tiden att hon vaktade utanför.

Carina överklagar

Nu har Carina överklagat och vi skall till länsrätten för nu skall Carina se till att det inte blir umgänge mer mellan far och son.
Men resultatet blev att hon blev ålagt med det högsta vite de får tilldöma vid sådana här mål och det innebar att om hon inte medverkade till att umgänge blev av så fick hon betala 5000kr per umgängestillfälle dvs fre och lö och det skulle kosta henne 10 000kr om hon inte kom dit med Måns.

Sista umgänget Calle hade med Måns och det första när Carina hade vite på sig, gick till så här.

Vi kom och skulle gå upp för trappan till lägenheten, då vi hör ett avgrundsvrål, ja det är sant, det lät som någon var helt galen.
Dörren öppnades och någon skrek totalt rasande.
Dörren slås igen och man hör ett dämpat gapande.
Ett barn skriker hysteriskt.
Dörren öppnas igen och personen är helt rabiat, har tappat all vett och sans.

Calle säger att han känner igen det och att det är Carina.
Vi har Fia med oss.
Jag tar henne i handen och går raskt därifrån. Jag vill inte att hon skall höra mer från Carina.

När Carina stuckit därifrån så kommer vi upp till lägenheten, vi hör en helt förtvivlad Måns.
Vi ser en chockad Kristina.
Vi frågade vad det var som hände, och hon ser nästan lättad ut när hon förstår att vi sett och hört.
Hon berättar att Carina gått på henne personligt, och med Måns i famnen så hade hon gapat och skällt på Kristina för att hon inte hade avbrutit umgänget för att Måns hade sagt att han ville till mamma.
Kristina försökte lugna ner Carina, men det gick inte.
Carina tog Måns och skulle ta honom därifrån, men plötsligt så vände hon om i dörren och KASTADE Måns MED LUFTFÄRD i knäet på Kristina innan hon flydde därifrån.

Måns är helt förkrossad, han står mot en vägg och ena stunden slår han huvudet i väggen, nästa stund sparkar han sina tår HÅRT i väggen. Vi får inte kontakt med honom.
Vi försöker i några minuter, men det går inte. Han bara skriker efter hans mamma.

Plötsligt hör jag mig själv säga till Måns:
”Måns, det är inte ditt fel att mamma är ledsen”

Han blir tyst och tittar på mig med stora förgråtna ögon i några sekunder innan han börjar dunka huvudet i väggen igen och ropar efter sin mamma. I samma stund säger vi alla att vi måste ringa till Carina så hon hämtar honom, vi hinner inte mer än att gå ut ur hyreshuset innan Carina kommer och hämtar Måns.
Vi har bestämt att Kristina skall ringa oss när Carina gått därifrån med Måns, då vi behöver prata med henne.
Vi sätter oss och pratar med Kristina.
Ny tingsrättsförhandling.

Nu är det ny tingsrättsförhandling, domen förändras inte mer än att Kristina inte vill vara kontaktperson mer. BUP skall kontaktas för att se om de kan hjälpa Måns.

Kan tillägga att Carina har flera gånger blivit tillfrågad om hon vill ha psykologhjälp, men hon vill inte, det är inget fel på henne och allt är Calles fel.
Måns börjar på dagis.

Måns börjar på dagis, vi får av en tillfällighet reda på det. Calle kontaktar dagis och får ett jättepositivt bemötande, äntligen kan vi få en lite, liten inblick i Måns liv.
Men det innebar även att vi fick reda på att Måns hat stora problem med det sociala samspelet.
Han har ingen erfarenhet alls när det gäller samspel med andra människor, både barn och vuxna.
Det blir till slut så illa så personalen väljer att ta in en specialutbildad person som de brukar ta hjälp av när något barn mår dåligt och behöver hjälp.
Det tog ca 6 månader innan de kände att Måns började slappna av, vägen dit var kantad av mycket ilska, frustration, ångest, glädje

Ett halvår senare

Det går ett halvår innan vi får träffa Måns igen, och nu har BUP fått ett tufft uppdrag , inte med Måns utan med hans mamma och mormor. Tillslut blir det umgänge igen, men nu med mormor och morfar, för BUP tror att det är det bästa för Måns att vara med människor han känner förtroende för. Vi accepterar det för Måns skull.
Det blir inte så bra, mormor är mellan Måns och Calle hela tiden och jag menar verkligen hela tiden.
Calle får inte gå nära Måns, och Måns visar att han inte vill ha sin pappa nära sig.
Små, små stunder ”glömmer” Måns av sig och slappnar av, det blir glimtar med små underbara stunder med en fantastisk närvaro, men sedan blir han spänd som en fiolsträng och drar sig tillbaka.
Det är som om han är bunden till en mental löplina som mamma och mormor har svårt att släppa efter på, men oerhört lätt att dra in igen.

Han lider av en fruktansvärd lojalitetskonflikt, arma barn.

Både vi och bup inser att det inte går att ha normala (ja, om nu något är det som man kan kalla för normalt i allt detta) umgängen där mormor inte låter Måns att få vara just… Måns.

Bup tar kontakt med Ulrika Borg och frågar om de kan få någon som ställer upp som kontaktperson.
Ulrika säger att det nog blir väldigt svårt med tanke på allt kring umgängena. Men de skall försöka i varje fall.

De lyckas, vi har nu en ny kontaktperson som är helt fantastisk, helt underbar.
Hon har stor erfarenhet av barn ”på glid” och har förstått precis var problematiken ligger.
Och hon är kontaktperson för Måns skull, inte någon annan.
Måns skall må bra av umgängena…punkt slut.
Tiden mellan kan ingen mer än Carina och hennes mamma göra något åt, men Gisela (som den nya kontaktpersonen heter) gör täta besök hos Måns och Carina. Hon har redan byggt upp ett förtroende hos Måns och vi har haft ett umgänge som var helt underbart.
Mormor är med fortfarande för att det inte skall bli så svårt för Måns, men hon skall bort så fort det går.

De talar till och med om att Måns kanske inom en rimlig framtid skall komma hem till oss.

2010

Som ni ser har jag gjort ett stort hopp på flera år.
Det skulle bli så otroligt långt om jag skulle ta med umgängesförsöken med ytterligare en två kontaktpersoner.
Båda helt underbara med Måns rätt och mående i fokus.
Båda två anser att Calle är bra för Måns.
Båda två anser att Carina påverkar Måns mycket negativt.

Just nu är det inget umgänge i sikte.
Carina har gjort det fullständigt omöjligt.
Måns vill döda sin pappa.
Måns hatar sin lillebror.
Hans lillebror är tre år gammal och det är ca 2 år sedan Måns träffade honom.

Calle lämnade in en anmälan om missförhållande om barn.
25 sidor långt och med 15 bilagor.
Bara bilagorna är på 90 sidor.
Det är utredningsgruppen på Flens socialkontor som gör utredningen.
Den väntas vara färdig i slutet av Januari år 2010.

Jag kommer självklart att delge er den.

Det finns drivor med dokument och jag skall sätta mig och sortera och uppdatera er med dessa.
Vänligen Madelene Björk.
Sambo med Calle och mamma till Måns lillebror.