wp_footer()
Välkommen till Min Pappa

Jag ifrågasatte familjerätten – får inte träffa min dotter mera

av Emil Fredriksson

Jag och min fd. sambo delade på oss för ca 2 år sen, då var våran gemensamma dotter lite drygt 2 år, ett tag så fungerade med varannan helg, men efter ett tag när jag hade köpt nytt hus , till historien hör att jag var så storsint så exet fick hela gården utan omsvep så att hon o dottern skulle ha det bra så fick jag äntlgen tag på ett drömställe åt mig io lillan, därmed så ville jag utöka umgänget med min dotter mer, men då ni, då bröt helvetet löst, icke, hon (barnets mor) gick till soc och påstod att jag var en rabiat alkoholist som absolut inte var lämplig att ha hand om vårt barn….sen så var bollen i rullning, dum som jag var så gick jag på flera möten, ett senast idag, men nu har jag fått nog.

Till saken hör att jag är en väldigt skötsam människa, aldrig dömd el anklagad för nåt, har bra ekonomi samt leder och äger ett av kommunens största företag, apropå alkohol dricker jag inte mer än vilken normal ”Svensson” som helst, men vad det anbelangar soc o familjerätten så vart jag tvungen att fråga om detta var det nya gensvaret på 50-talets kommunistjakt i USA, där vilken angivare eller förtalare kunde slå en människas liv i spillror pga lösa rykten och lögner?..fick inget svar på det, då frågade jag dom att definiera epitete ”gemensam vårdnad”..fick heller då inget vettigt svar, vad fan ska man ta sig till, vad är detta för samhälle vi lever i? Vart tog jämlikheten vägen?, vart tog pappornas rätt vägen?

Nu får jag inte träffa min älskade 4-åriga dotter pga att en försmådd och känslokall kvinna har spridit lögner o falska rykten till socialförvaltningen. Det som återstår nu är bara tingsrätten, en process där alla är förlorare, inte minst min blonda lilla prinsessa som jag älskar över allt annat på jorden. Den som har varit med om nåt dylikt får gärna höra av sig, för jag behöver all hjälp o råd jag kan få för att gå vidare i kampen för att få vara med min dotter.

26 Kommentarer

  1. anders skriver:

    Vid ev stämmning kolla ordentligt ang ombud, advokat ej jurist som då ska föra din talan till barnets bästa. Anm famrätten till socialstyrelsaen om tex barnets bästa enl din mening ej tillvara tas, ev partiskhet, diskriminering, förutfattade meningar osv

    Först av allt försök komma överens på något vis.

  2. Kalle skriver:

    Hej

    Den som skriver detta bor i din omgivning och har en liknade upplevelse av sociala. Har inte sett min dotter på över två år i dagsläget. Det finns dock nu en dom som förhoppningsvis i dagarna kan lösa problematiken (blev av med gemensam vårdnad). Liksom dig har jag inga sociala problem utan är en högt utbildad akademiker, är resursstark med ett bra socialt nätverk. Min mor satt tidigare bl.a. i socialnämnden och arbetade som klinikföreståndare på sjukhuset. Trots detta har sociala myndigheter bedrivit en häxjakt mot mig på grundlag av min motparts sjuka och motsägelsefulla anklagelser som inte går att leda i bevis. Min erfarenhet av vad jag läst är att sociala hatar framgångsrika resursstarka män som får kvinnorna att framstå som underlägsna mer än något annat. DE arbetar ofta i maskopi med mamman för att först stoppa umgänget, därefter se till att umgänget inte startar upp på länge och påpekar att du har samarbetsproblem och flickan har rotat sig hos mamman. Detta kommer att underlätta för mamman att söka ensam vårdnad. Mitt tips är att du själv söker ensam vårdnad och kräver en omgående tingsrättsdom utan förberedande sittningar eller samarbetssamtal då det med din motparts agerande inte finns någon ambition till något annat än att jaga bort dig från ditt barns liv då er goda relation säkert är ett hot för henne. Tiden talar för henne omumgänget ej kommer igång. Skaffa ett par vittnen som kan visa att allt din motpart anklagar dig för bara är skitsnack. Vill du ha mer tips och råd från en som gått igenom hela skiten i snart tre år så sänd ett mail om du vill ha ett möte för fler råd. Åker mellan varven till Ljusdal.

    Jan

  3. Mats skriver:

    Hej Emil!
    Jag anlitade under hösten 2009 pappaombudsmannen Arne Wiren.
    Han var mycket saklig i sitt framträdande och hjälpte mig så att barnens växelvisa boende fick fortsätta trots att familjerätten hävdade annat.
    Tag kontakt med honom och se om han kan hjälpa även dig.
    Mvh
    Mats

  4. Magnus Nyström skriver:

    Pappor har en rätt som kallas umgängesrätt. Denna rätt är dock inte absolut utan gäller bara om mamman accepterar den.

    Barnen bästa ska komma i första rummet är vackra ord, men de betyder ingenting i praktiken.

    Barnens rätt till bägge föräldrarna är oftast också bara ord. Barn har inte en sådan rätt utan har att förlita sig på att deras föräldrar klarar av att ha någon form av samarbete efter skilsmässan. Om inte, får barnet hoppas att dess mor inser att det behöver en far och kan klara av att hantera det utan att drabbas av svartsjuka. Domstolarna är tyvärr rätt maktlösa att hantera dessa tvister och socialnämnderna är oftast partiska.

    Som sagt umgängesrätt är pappans enda rätt (det heter iof att det är barnet som har rätt till umgänge, men också det verkar vara tomma ord).

    Det är min erfarenhet av livet i vart fall, även om jag naivt trodde på jämlikhet och barnets bästa innan jag själv gick igenom det hela.

  5. [...] manshat inte bara männen utan också barnen. Därför är det beklagligt att så många kvinnor med myndigheternas hjälp får göra det så svårt att vara pappa i [...]

  6. Maria skriver:

    Stå på er pappor! Ni behövs!!!!!! Ni ska finnas där!! Tro på er rätt och er kärlek till era barn! Ni SKA ha lika rätt, som mammor!

  7. Peter Fredriksson skriver:

    Hej Emil.

    Stå på dig!! När du analyserar problemet. plocka bort känslorna till ditt barn.
    sen är det bara att gå på. ett tips bland andra.
    Jag har fått min tid m barnet alltså stora delar av uppväxtiden FÖRSTÖRD
    av myndigheter domstolar osv. IRONISKA REFLEKTIONER: VARFÖR INFÖR VISSA KOMMUNER INTE SKOTT PENGAR PÅ ENSAMMA PAPPOR.

  8. Lars Bolin skriver:

    Hej!
    Jag har levt med anklagelser och smutskastning från mitt ex sedan skilsmässan 2004. De enda som har drabbats är våra tre pojkar, den äldsta 11 år har fått stora problem i skolan. Exet kastar ur sig anklagelser om att jag slår barnen och har lyckats programmera dom att säga att jag slår dom.
    Det enda jag kan säga är att du måste vara där för din flicka och inte låta mamman mota bort dig med falska anklagelser och smutskastning.
    Jag lovar dig att din dotter älskar dig med.

    Stå på dig, Lasse

  9. Anders skriver:

    Jag fick reda på en massa saker när jag var hos familjerätten i Helsingborg.
    Skulle bara in på ett faderskaps test, jag o mamman är inte ihop.
    Några ex
    Att ur ett psykologiskt perspektiv så behövs inte pappan.
    Att om pappan har barnet i mer än 1-2 tim så hindrar jag barnets utveckling.
    Min son har jag gett mat i flaska sedan han föddes, låg inne på sjukhuset när han var 3 veckor själv i 2 dygn.
    Då tittade hon på mig bara, och sa det e inte möjligt.
    Efter ville hon skriva ett umgänges avtal, jag har träffat min son 4-5 dagar i veckan a 5tim.
    Då frågade hon mamman tittade inte ens på mig, och skrev 2dagar a 2 timmar.
    Vilket jag inte skrev på……Nä socialen familjerätten kan dra åt helvete kommer aldrig att låta sådana lågt inteligenta 40-60 klimakteriekossor få bestämma över mitt barn….ledsen jag skriver så men jag e så besviken o arg.

  10. Anni skriver:

    Hej Emil!

    Tyvärr är det så soc fungerar. Du verkar ha råkat ut för samma smutskastning som kvinnan i Gbg som rövade bort sin dotter. Inte ett ord av det som skrivs i tidningen stämmer med hur kvinnan är i verkligheten. Den som gett den bilden är pappan och soc har lyssnat på hans smutskastningskampanj istället för att se till att skydda barnet mot övergrepp, i detta fall. Det är tragiskt att det ska gå prestige i ärenden där barn är inblandade. Den förälder som lyckas ljuga och manipulera bäst vinner, utan hänsyn till barnen över huvud taget. Finns det två friska och sunda föräldrar är det självklart det absolut bästa för barnen att ha en nära relation med båda! Jag önskar dig lycka till och hoppas att du har vänner och bekanta som kan intyga för soc och rätt vilken person du är. Åt dom pappor som förgriper sig på sina barn har jag bara en sak att säga: ”Dra åt helvete!” Ni andra, stå upp för era barn och visa att ni älskar dom oavsett. Sluta aldrig säga det till dom. Ni kvinnor som anklagar en man falskt SKÄMS!! Det är såna som ni som gör livet till ett helvete både för era egna barn som dom barn som faktiskt utsatts för övergrepp och vars mödrar sen inte blir trodda.
    Barn har rätt till sina föräldrar. Föräldrar är skyldiga att älska och skydda sina barn!

  11. Johan Ström skriver:

    Be om en utredning hur du är som pappa. dvs har de tagit beslut på ett rykte vilket gett avgörande konsekvenser för din dotter, hävda att utredning aldrig gjordes utan ord stod mot ord utan att man kollade upp hur dottern hade det hos dig och med dig.

    Sedan 2006 har man lagt in att barnets perspektiv måste stärkas innan man tar beslut (socialtjänstlagen)

    Varför man gjort denna förstärkning är indirekt ett erkännande av de misstag som kan begås pga subjektiv bedömning när det råkar jobba enskilda personer på socialtjänsten som tar beslut utan att ha tagit in alla aspekter.

    Vad gäller vissa personers kommentarer på konspiratorisk nivå är det bara tråkigt att läsa. Hitta argument istället för att döma ut hur socialtjänsten ”brukar jobba”.
    Självklart har personerna du träffat gjort fel, men det rör sig inte om hur en hel yrkeskår jobbar eftersom det är individer som sitter på varje beslut som tas.

  12. Johan Ström skriver:

    Det tråkiga är också när föräldrar tar sina barn som maktmedel. Det är som att vissa mammor (även pappor men nu handlar det om mammorna hör ovanför) inte förstår vidden av vad uppväxten är, för barnet.
    Att de här mammorna som beskrivs ovan hittar på saker i sin, ev. bitterhet?, eller vad orsaken nu skulle kunna vara att bli lämnad el. dyl, så saknar man helt kunskap om vad ett barn behöver. Man tror sig alltså kunna vara både mamma och pappa samtidigt.
    Det de har kvar är kanske att de kan känna sig som bra mammor och lyckas med att få pappan dåligstämplad för att det egna egot ska må bra.
    Det jag inte förstår är, hur kan man inte fatta vad det gör med identitesutvecklingen hos barnet?
    Vad är barn som växer upp? Det är barn som växer och identifierar sig med olika saker för att sen bli en hel person.
    Oavsett var ens föräldrar är så har alla barn överallt tankar om just ”sina föräldrar”.
    Ett barn som berövas sin pappa (om han inte är missbrukare och våldsam mot mamman eller barnen)
    förlorar verkligen en del av sin identitetsutveckling och det blir en saknad i det barnet hela tiden.
    Anklagelserna mot pappan att han är dålig, hur kan mammorna inte fatta att små barn tänker ”min pappa är dlig, alltså är jag dålig. Min pappa bryr sig inte, alltså är jag inte värd något”
    Det där borde man väl förstå bara genom att se till sin egen uppväxt eller?
    Alla läste väl psykologi i skolan till en viss del om hur vi utvecklas..?
    Tycker det är skumt att en förälder ens kan tro att det är värt att avskilja ett barns pappa och bara tänka på sig själv.
    Hur kan de här mammorna INTE förstå att det stärker deras barns självbild att en pappa finns med och bekräftar barnet när det växer upp. Jag tror att alla kan identifiera sig med hur det känns att få positiv respons och beröm från en pappa. Hur ett barn kan växa utav det.
    Hur kan m,ammorna vilja beröva barnen det. Jag vet att kunskaper om barns utveckling inte är så stor men jag tycker det är märkligt att människor inte kan minnas sin egen utveckling och relatera det till barnen. Jag vet en mamma som har fyra barn som svartmålar pappan (han ”bryr sig inte” är hennes enda tanke, punkt slut) och jag har skrivit ett långt brev tilll henne om vad hon skulle kunna göra. Pappan kanske inte tror han är behövd osv (det är i så fall inte konstigt med tanke på hennes inställning)
    Det brevet har hon inte ens kommenterat.
    Hennes egna pappa är död sen många år och då kanske hon tycker att hennes behov att vara stöd åt sina barn, ska vara på samma sätt som när hon växte upp.
    Det är sjukt att tänka på det och jag blir illamående av att vi är så osmarta.
    I sociala medier går hon starkt ut med att pappan inte bryr sig och hon får mycket respons för hur bra och stark mamma hon är.
    Men mitt brev har hon inte ens kommenterat eller svarat på (hur man kan hjälpa kontakten med pappan) Är inte det ganska märkligt om själva problemet var att hennes barn är ledsna för de saknar sin pappa?
    Hon vill ha en svartvit bild av hur saker och ting är och ska vara och det med bekostnad av ledsna barn hon kan ”trösta” därför hon själv är så ”bra”.
    Det är äckligt tycker jag och läskigt.

  13. Anton skriver:

    Två extremt viktiga och bra skrivna artiklar i augusti 2010!

    http://www.sfsr.se/index.php?special=articles&id=33

    http://www.sfsr.se/index.php?special=articles&id=32

    Absolut läsvärt!

  14. ==Magnus Nyström (01 november 2010 kl 12:02)==>

    Dessvärre stämmer inte det du skrev om att pappor har en rätt som kallas umgängesrätt.

    Pappor har inga som helst lagstadgade rättigheter, p.g.a. att de är just pappor.

    Barnet har däremot umgängesrätt, även om jag själv har fått en dom i vilken jag uttryckligen fråntas rätten till ett ”fastställt umgängesschema”, trots att jag inte hade blivit anklagade för något brott mot barnen.

    Detta innebar och innebär i praktiken att det är upp till barnen själva att bestämma om de vill träffa mig. Givetvis är det helt upp åt väggarna fel.

    Ett tidigare ombud till mig lät meddela att ingen av föräldrarna har rättigheter, utan att endast barnet har rätt (men ingen skyldighet) till sina föräldrar. Inte heller detta stämmer, eftersom vårdnadshavaren har rättigheter att besluta i frågor som rör barnet.

    Om föräldrarna är gifta när barnet föds, så har de gemensam vårdnad, vilket eg. är pappans enda kortsiktiga sätt att försäkra sig om några som helst rättigheter…tyvärr.

    Lycka till i din kamp Emil Fredriksson och hör av dig om du behöver hjälp.

    /
    Vänligen,
    Jourhavande man för Roslagens Mansjour


    Magnus Nyström skriver:
    01 november 2010 kl 12:02

    Pappor har en rätt som kallas umgängesrätt. Denna rätt är dock inte absolut utan gäller bara om mamman accepterar den.

    Barnen bästa ska komma i första rummet är vackra ord, men de betyder ingenting i praktiken.

    Barnens rätt till bägge föräldrarna är oftast också bara ord.

  15. [rättelse:]

    (…) trots att jag inte hade blivit anklagad (…)

  16. [...] Claudia Gunnerfjäll och Jan Gunnerfjäll kommer att få sitt straff – tyvärr. Inte av samhället, för det stödjer mammor som vill beröva barnen sin pappa. Det finns det massor av exempel [...]

  17. Anna skriver:

    Hej Emil,

    Mitt x spred även lögner om mig till soc. Utredarna hade inte mycket till intelligens då jag sade detta till dem samt att de bedriver öppen kriminell verksamhet. Det pratar om ”barnets bästa” vilket är endast en täckmantel till förtäckta kidnappningar/adoptioner istället. Det finns inget land på denna jorden som tar så många barn som socialen i Sverige gör. Bakom Sveriges ridå ligger en djupt rotad kommunism. T.o.m ryssarna visade öppet sin kommunism.

    Tänk dig vilken makt soc har. De köper polisen, läkare, BUP, psykologer och falsifierar ditt rätta jag som människa och förälder. Det är ynkliga och patetiska stackare som avreagerar sig på städat hederligt folk. Pedofiler, våltäcktsmän, lögnare och misshandlare är de som får vårdnaden om våra barn – dessa vårdnadshavare gör inget annat än ljuger (med tips och hjälp av FB och SOC) med sin allianspartner.

    Jag är en lämplig mamma till en 4-åring som jag ej sett i snart 9 månader.

  18. Anna skriver:

    Hej Emil,

    Glömde säga att jag är en mkt städat person. Dricker ej, har aldrig prövat droger och har aldrig ens prövat att röka, umgås endast med ”städad” vänkrets. Pappan däremot är motsatsen till mig. Jag har blivit kränkt psykiskt och misshandlad i åratal tills jag tog mig i kragen och sökte hjälp.

  19. Erik Andersson skriver:

    Ett par bekanta till oss seperade.När mammam var och samtalade med familjerätten i hbg satt det en bitter kvinna som är hanledare och sa.
    -Jag kan fixa så att du får hela vårdnaden av barnen.
    Mamman tyckte detta var ett konstigt erbjudande och fick förklara att hennes fd man var en bra pappa och skulle ha barnen lika mycket som hon.

  20. Petter skriver:

    Hej, Jag har nyligen skilt mig med min sambo efter en strulig sommar med en del gräl. Det var mitt initiativ att skiljas men hennes reaktion blev smått psykotisk, hon ville ha mig ur lägenheten med det samma, hon hotade att jag skulle få det svårt om jag lämnade henne och att hon skulle ta lillan (9 mån) ifrån mig. Efter en månad av dessa hot samt hot från hennes muslimska familj om synd och skam och heder osv., urartade det hela och vi skrek på varandra framför barnet. Dagen därpå lämnade jag henne och sedan dess har jag inte fått träffa min dotter mer än två korta tillfällen. Vi går i Familjerätt men det känns helt meningslöst. Jag var hemma med lillan första fem månaderna eftersom mitt ex är nyexaminerad lärare och ville visa sig ”tillgänglig” på arbetsmarknaden. Detta tas ingen som helst hänsyn till. Istället går dem på hennes lögner och förtal om att jag inte klarar att ta hand om ett barn då jag skulle vara våldsam och deprimerad samt ha missbruksproblem. Detta är dock en projecering då det är hon som har ett våldsamt förflutet är deprimerad och ibland dricker. Hon tar dock pauser i ammandet när hon varit påverkad men har alltså inga rutiner kring detta.
    Hur mycket jag än vill lösa detta och försöker samarbeta så slår det tillbaka mot mig när jag vägrar acceptera hennes lögner och krav. Soc lyssnar inte på mig och jag känner mig helt maktlös. Jag har kontakt med advokat och ska resa en stämning men har en känsla av att det blir som vanligt med små barn, dom stannar med mamman. Är så jäkla besviken på det svenska samhället och på socialtjänsten. Jävla hyckel och maktmissbruk bara. Det är som upplagt för att vi pappor ska ge upp och bara gå vidare.

  21. Maud skriver:

    Hej vill bara tipsa dig om www- Pappaombudsmannen.se Han är bra gå in på hans sida och läs.

  22. Jessica skriver:

    Hejkom in på din sida när jag googla. det samma har hänt mig. har tagit hand om min dotter själv i 8 år å sen kom pappa å ville ha umgänge han fick umgänge men jag ville en konmtaktperson skulle vara med så hon kände sig trygg och så blev det. Men sen när han fick ett finger från soc tog han hela handen jag blev anklagad för att misshandlat min dotter och han fick även vår dotter till att säga detta så soc beslöt att de var farligt för henne hos mig. Men det som är konstigt är att jag har 2 söner oxå som ingen brydde sig om. Jag menar om jag nu var så farlig mot henne så bör jag ju vara de mot sönerna oxå men nej allt handla bara om henne. Men nu drar jag igång processen igen för jag vill ha umgänge och gemensam vårdnad för han fick allt. Så jag förstår dig hur lögner å rykten bara kan rasa ens värld totalt.
    Hoppas de har löst sig för dig.
    Mvh Jessica

  23. vasilios skriver:

    HEJ KOLLEGA . VI SITTER I SAMMA BÅT .3 MÅNADER SEDAN JAG HAR SKILDES MIG ,JAG HAR 2 DÖTTRAR 4+5 ÅR OCK MAMMA FICK ENSAM VÅRDANDE TILL BARNEN .LÄS NOGA .MAMMA ÄR FRÅN POLEN OCK EFTERLIST I POLEN FÖR RATTFYLLERI MM UPP TILL 11 ÅRS STRAFF .HAR I SVERIGE MAMMA DRYCKER MM OCK HON OCK HENNES VENER MISSHANDLADES SYSTEMATISK BARNEN ÄVEN SLOGS DOM MED FJÄRRKONTROLLEN I ANSIKTET .ÄR POLIS ANMÄLT ,BOSTAD HON VILL INTE LÄMNA MIN BOSTAD TILLBAKA SOCIALEN HJÄLPER HENNE ATT FÅ BOSTAD ÄVEN ATT HON HAR SKRIVIT ÄKTENSKAPSFÖRORD.NU JAG MÅR DÅLIG !!! OLAGLIGA LAGAR I SVERIGE HAR GER RÄTT TILL HENNE 100 PROCENT .4 RÄNTEGÅNGAR HAR FATTADES BESLUT INOM 1 DAG .PS DOM ARBETAR ALLA FÖR BARNENS BÄSTA ??JAG ÄR IDAG DEPRIMERADE MED DÅLIGA TANKAR UTAN ATT JAG KAN ANLITA EN OMBUD PG AV EKONOMI,TACK ALLA

  24. Ulrika skriver:

    Jag är farmor och kan ses som partisk i denna berättelse…men att se ens två underbara, Goa barnbarn fara illa av att använda som ”slagträn” gör mig så ledsen och även jag besviken på våra ”socialtanter”.
    Min son har haft ett förhållande med en tillsynes jättemysig tjej, men som av olika anledningar, gjort slut och bett honom flytta ett antal gånger..nu har han fått nog och för ett årsedan gjorde han klart för henne att det var definitivt slut mellan dem. Till saken hör att han inte är biologisk pappa till det äldsta barnet som idag är 4 år och han har därmed ingen ”rätt” att träffa henne, trots att det är han som tagit hand om henne när mamman drogat och inte mått bra och att han har funnits med sen födseln och älskar henne lika mycket som deras gemensamma barn, som idag är 3 år.
    Det uppenbara är att mamman oavsett är den mer lämpade föräldern!!! Vi ser detta återkomma hela hela tiden..Jag skulle kunna skriva en hel roman om det vi varit med om, för jag säger vi..eftersom det drabbar oss alla.
    När jag har suttit här och läst inslag från 2009 och sen läser om samman saker återkommande så undrar jag vart vi står 2013..vart är barnet rätt och barnets bästa i fokus som det så fint heter??
    Här handlar det också om socialsekreterare som ska vara ”opartiska” i sin bedömning, men på något underligt vis välter över på mammans linje..
    I detta fall är det mamman som umgås med drogmissbrukare, missbrukar själv och dessutom kör droger från en plats för att leverera till en annan, kör barnen i bilen trots att hon rökt bla. drogen Spice..hade det varit pappan hade man tagit barnen ifrån honom med omedelbar verkan!
    Vem tar ansvar för att barnen inte ska fara illa? Pappan har ju inte den kvalifikationen!!??? Eller?
    På den lilla ort vi bor på är det inte bara ett sånt här fall utan så många fler! Pappor som utan orsak blir fråntagna sin viktiga roll som just att vara en pappa! Tyvärr skulle jag vilja påstå, ofta med hjälp av socialens myndighetsmissbruket, i ”samarbetssamtal” där pappan blir överkörd utan stöd. Vad ska vi göra?

  25. Ulrika skriver:

    Jag är farmor och kan ses som partisk i denna berättelse…men att se ens två underbara, Goa barnbarn fara illa av att använda som ”slagträn” gör mig så ledsen och även jag besviken på våra ”socialtanter”.
    Min son har haft ett förhållande med en tillsynes jättemysig tjej, men som av olika anledningar, gjort slut och bett honom flytta ett antal gånger..nu har han fått nog och för ett årsedan gjorde han klart för henne att det var definitivt slut mellan dem. Till saken hör att han inte är biologisk pappa till det äldsta barnet som idag är 4 år och han har därmed ingen ”rätt” att träffa barnet, trots att det är han som tagit hand om det när mamman drogat och inte mått bra och att han har funnits med sen födseln och älskar det lika mycket som deras gemensamma barn, som idag är 3 år.
    Det uppenbara är att mamman oavsett är den mer lämpade föräldern!!! Vi ser detta återkomma hela hela tiden..Jag skulle kunna skriva en hel roman om det vi varit med om, för jag säger vi..eftersom det drabbar oss alla.
    När jag har suttit här och läst inslag från 2009 och sen läser om samman saker återkommande så undrar jag vart vi står 2013..vart är barnet rätt och barnets bästa i fokus som det så fint heter??
    Här handlar det också om socialsekreterare som ska vara ”opartiska” i sin bedömning, men på något underligt vis välter över på mammans linje..
    I detta fall är det mamman som umgås med drogmissbrukare, missbrukar själv och dessutom kör droger från en plats för att leverera till en annan, kör barnen i bilen trots att hon rökt bla. drogen Spice..hade det varit pappan hade man tagit barnen ifrån honom med omedelbar verkan!
    Vem tar ansvar för att barnen inte ska fara illa? Pappan har ju inte den kvalifikationen!!??? Eller?
    På den lilla ort vi bor på är det inte bara ett sånt här fall utan så många fler! Pappor som utan orsak blir fråntagna sin viktiga roll som just att vara en pappa! Tyvärr skulle jag vilja påstå, ofta med hjälp av socialens myndighetsmissbruket, i ”samarbetssamtal” där pappan blir överkörd utan stöd. Vad ska vi göra?

  26. David Reynolds skriver:

    Hej! Jag har varit i exakt samma sits. Mamman till min dotter bedrog mig. Efter det spred hon frön av oro för att provocera mig. Hon anklagade mig för psykisk misshandel. När jag flyttade bestämde hon umgänget, körde över mig totalt och gjorde mig ännu mer arg.. Min ilska använde hon emot hela tiden. När jag träffade en ny kvinna blev hon ännu mer hysterisk. Hon spred lögner om mig till sina vänner på facebook, hon gjorde allt för att bli ett offer alla skulle tycka synd om. Nu har hon träffat en kille som inte får se sina barn. Men min dotter får han se dagligen. Mamman är totalt egenfixerad. Hon visar upp en fasad för alla. Allt ska passa henne. Hon har aldrig någonsin underlättat för mig och dottern att få ses mer än torsdag till måndag. Just nu har jag ett ny familj och det är tråkigt när sådan här händer. När den som bedrar tror sig ha rätten att vara offer. När det är alltid barnen som är offren.
    Lycka till med ditt liv Emil, kämpa på för barnet.

Lämna gensvar

wp_footer()